Emelie

Fina Emelie, en människa som togs förgivet, en människa som alltid var glad och aldrig visade ett bekymmer i världen. Men som bar på den största hemligheten av dem alla, den störta kampen en människa kan bära på. En kamp hon bar på så länge tills hon gjorde något åt den, och ingen visste. Ingen visste vad som försegicks i hennes huvud eller innanför hennes stängda dörrar. Vem visste ens vad hon satt och tänkte på när hon drömde sig bort, vi baar antog att hon tänkte på något bra. Men idag tänker vi så annorlunda. Idag är vi fyllda med frågor och undran. Och nu räknar vi dagar, veckor, månader och år som gått utan dig. Det har nu gått 3 år och 4 månader sen du ensam bestämde dig för att resa vidare. Kampen blev förstor för dig. Men vi saknar dig lika mycket idag som dagen vi fick veta. Och det kommer aldrig förändras. Vissa dagar är lättare än andra, och andra är svåra att ta sig igenom. Du lämnade många fina vänner, din familj och lillasyster och så många andra. Kärleken till dina fyrbenta vänner, hästarna. Du hade så mycket kvar att leva för Emelie ändast 21 år gamal var du, hade du väntat ungefär 2 veckor hade du fått uppleva din 22 års dag.

Med dessa ord vill jag bara säga att jag förstår din kamp du bar på Emelie, det är ingen lätt kamp att slås mot själv. Men vi saknar dig så otroligt mycket, och vi vill fortfarande bara ringa dig och hoppas och be om att du svarar så allt baar kan vara en dröm. Men vi vet, liksom alla andra vet fast vi hoppas på annat. Men sov så gott nu min fina vän så ses vi snart igen! <3