MileSuns blogg



Tjej, 27 år. Bor i Norrköping, Östergötlands län. Är offline

MileSun

Senaste inläggen

I en sal på lasarettet
7 december 2016 kl. 17:49
Här kommer alla känslorna på en och samma gång.
2 juli 2016 kl. 10:33
Freak.
12 maj 2016 kl. 20:49
Need You Now.
22 april 2016 kl. 14:36
Little Swing.
17 april 2016 kl. 11:08
Can You Feel The Love.
21 mars 2016 kl. 21:19
Out Of Life.
29 januari 2016 kl. 21:37
Waiting For a Friend.
19 december 2015 kl. 00:07
When I'm With You.
15 december 2015 kl. 22:29
God Damn You.
10 december 2015 kl. 12:57
Visa alla

Fakta

Civilstatus: Singel
Läggning: Straight
Intresse: Musik
Bor: Själv
Politik: Politik?
Dricker: Energidricka
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2013-04-04

Event

MileSun har inte lagt till några event än.

Just Tonight.

Ja... den här kvällen har varit full med upp och ner gångar... Det började med 3 panikångest attacker under loppet av några timmar för att jag var med bjuden på en halloweenfest och jag är så jävla rädd för att möta nya människor men fick sen modet att åka till min pojkvän. När jag kom dit så var alla så snälla och stöttande eftersom de visste om hur jag hade det, kände mig helt ok tills det var dax att åka dit jag började skaka och tårarna började rinna men de bara lugnade mig så bra de kunde. De hjälpte men jag var så himla rädd och nervös, jag kom dit och sa hej till alla men då började jag må illa och sprang in på toan. Jag spydde och ville bara därifrån då kom Dennis in och kramade om mig och sa allt kommer att bli okej, han tog min hand och bara sa hela tiden att allt kommer att bli bra.
Efter ett bar timmar så börjde jag öppna upp mig och resten av kvällen var super rolig, runt 22 så blev jag lite trött i hjärnan och gick iväg en bit ifrån folket för att ta de lite lugnt. Men nästan direkt så kommer Dennis upp as förbannad och skriker att han hatar sin pappa, han hade druckit lite för mycket så han visste inte hur han skulle reagera men han kramade om mig och frågade om vi kunde gå hem jag sa att de v okej och vi började gå.

Han grät av ilska hela vägen hem och eftersom jag lätt plockar på mig känslor så började jag må dåligt åxå.. så när vi kom hem så drog han hem ett par vänner och jag hoppade in i en dusch och började storböla, när jag kom ut så stod han där och sa att han hade hört mig och att han ville veta varför jag grät. Jag sa som de var och han omfamnade mig och berättade hur mycket han älskade mig jag bara stod där med tårar i ögonen men fast jag inte kramade tillbaka så slutade han inte han bara sa att han älskade mig om och om igen. Nu mår jag est bra och hoppas inte att de ändras.


Logga in för att kommentera