Better of dead.

Jag vet tt jag är blyg och det stör mig som fan, jag sitter i min älsklings säng får veta att hans vänner vill hitta å ngt med hnm men han vet att jag inte klarar av det och avböjer FAST han vill, han säger att det är ok men jag kan se i hans ögon att han gärna vill va med dem. Jag ska sova här ikväll men jag tror att jag åker hem senare för han ivll nog va med vänner och när jag inte klara av att träffa hans vänner så är det bussen som gäller, jg kan ju inte sitta hos hnm x3.
jag vill så gärna gråta just nu men SÅKLART får jag inte för min hjärna för den säger att om jag gråter ja jag börjar men jag vill så gärna så VARFÖR KAN JAG INTE! Min hjärna skriker efter att få skrika och gråta ut all min ledsamhet men nej.

Jag sitter och lyssnar en historia om en tjej som tog livet av sig hon berättar om hur det skulle kännas och konstigt nog så låter det fridfullt, bra och som det rätta att göra. varför vill jag det? Jag tvingas att hänga med till donken med han och hans vnner men fyfan vad rädd jag.