Men sen då?

Jag faller till knä mitt i ett hav.
Drunknar av vågorna som sköljer långt över mitt huvud.

Jag vet att allt jag sagt, inte varit sant. Jag vet att jag gång på gång sårat dig. Jag vet att jag sa att all den tid du behövde, skulle du få, och det är den inställningen jag försöker stå fast vid.
Men du ska veta att varje ovetande vecka, dag, timme, minut, skaver i mig som de vassaste knivar.