STÖDPERSON.

Igår ansökte vi om en stödperson som man har rätt till när man vistas med tvångsvård.
Då sa jag att jag ville ha en, men nu tvivlar jag. Känns som att det inte kommer hjälpa för motivationen är som bortblåst. Ingenting är kul längre.

Och alla mina så kallade vänner lämnar mig tillslut. Men jag förstår dem. Ingen pallar med mig och mitt humör. Och det gör mig ännu mer deprimerad. Att det är något fel på mig.

Eftersom vi ansökte om en stödperson så antar jag att jag kommer ha tvångsvård ett tag till. Jävla skit...