MOBBNING - VART GÅR GRÄNSEN?

''Men det var ju bara på skoj!''

Vart går egentligen gränsen?

Mobbning är ofta ett vanligt samtalsämne och folk pratar hur man ska göra för att få ett stop, men ändå så förekommer mobbning. Förra året tog en tjej vid namn Amanda Todd, livet av sig på grund av mobbning. Hennes fall uppmärksammades väldigt mycket och folk skrev elaka kommentarer om henne eller drev om hennes självmord. Bara för att hennes fall fick mer uppmärksamhet än andras så ger det inte rätten åt folk att skriva som de gjorde.

Hur som helst, förra veckan tog ytterligare en tjej livet av sig på grund av mobbning. Hon blev 13-år gammal. Och det skedde i det perfekta landet Sverige.

När det gäller nätmobbning så är det vidrigt vad elaka saker vissa kan skriva till andra. De tänker inte på att personen de skriver det till kan tolka det på ett annat sätt. Det är som att skärmen ger en självsäkerhet, och får folk att skriva elaka saker.

Vissa säger att det är synd om mobbare, för att de är osäkra på sig själv och försöker trycka ner andra för att få bättre självkänsla. Jag kan inte riktigt hålla med där, det är aldrig okej att mobba någon oavsett hur taskigt man mår. För personer som blir mobbade får ärr i sina själar resten av livet. De kommer alltid att påminnas av det elaka som folk har sagt/skrivit eller gjort.

Jag har själv varit mobbad. Folk fryste ut mig i början, jag fick inte vara med och leka med dem på rasterna så istället satt jag och skrev. Det har gjort att jag har blivit väldigt bra på att skriva texter. När vissa hade kalas bjöd dem alla utom mig. Frågade mig varför jag var så konstig, varför jag var så smal och varför jag lyssnade på så konstig musik. Innan idrottslektionerna bar de runt på mig eftersom jag var lättast med mina 19 kilo. I mellanstadiet umgicks knappt tjejerna med mig under 4:an så jag umgicks med killarna i min parallellklass istället. 5:an däremot så hade jag tjejkompisar som var skitsnälla om man var ensam med dem, men var vi fler så gick det inte. Två av dem kunde låsa mig ute och stå och skratta när jag började gråta. Eller springa och gömma sig i affärer, men när jag gick därifrån blev de skitarga. Högstadiet var ett rent helvete och jag skolkade ganska mycket, vilket resulterade att de första 5 terminerna så var mina betyg usla. Folk var jävligt elaka och gjorde mig till åtlöje på Facebook. Skrev bland annat att jag var äcklig, ful och ett missfoster. En sak jag aldrig kommer glömma är första terminen i 9:an. Vi hade haft svenska och fått intervjua den man satt bredvid om exempelvis vad man vill syssla med i framtiden. På den frågan svarade jag ’’DJ’’, och när min kompis läste upp det hörde jag ett par dolda skratt. När vi senare (jag och samma kompis) skulle gå till musiken för att få byta till musik som elevens val, vilket vi inte fick, så hörde jag när vi hade stängt dörren hur min ena klasskamrat frågar de andra ’’Vet ni vad Lydia vill bli?’’ och någon svarar ’’Näe’’ varpå min klasskamrat säger ’’DJ’’ och de brister ut i skratt. Men jag kämpade vidare för de skulle inte få vinna över mig, jag ska minsann lyckas och då ska vi få se vem som är så kaxig. Höjde mig i 5-6 ämnen dessutom.

Mobbning borde inte få existera överhuvudtaget och anti-mobbningsgrupperna borde agera bättre. Lärarna borde ha bättre syn och mer personal borde vara informerad. Alla som blir mobbade måste säga till en kompis eller en vuxen, det kan vara jobbigt att bära på. Folk som ser någon bli illa behandlad ska reagera eller kommentera ifall någon har skrivit något elakt om någon.

Man kan titta på sig själv i spegeln och säga den meningen man tänkt skriva till någon annan och se hur den påverkar en.

Vem som helst kan bli drabbad, din bästa vän eller kanske ditt syskon.