VEM ÄR DU?

Den man som kallar sig för min pappa.
Han som inte tror på mig.
Exempelvis när jag sökte gymnasium, och han bad mig gå en bred linje så jag kunde plugga vidare.
Jag sa till honom att jag ville gå musik, men han sa att musikbranschen var för tuff för mig.
Så jag valde samhällsvetenskapliga programmet med inriktning på media och journalistik.
Efter ett år slog det mig att jag ville inte alls syssla med det, utan ville syssla med musik.
Min mamma stöttade mig och hjälpte mig hitta ett nytt gymnasium.
Det enda han sa till min mamma var: "Är hon verkligen så intresserad?"

När vi var ute och åt på en pizzeria, berättade jag om min idé till tatuering. Det enda man fick som svar var hånskratt...Det var precis som i grundskolan...

När vi var på Subway sa jag att det har kommit fram säljare till mig, han frågade bara: "Varför har de gjort det?". Jag svarade: "För att de trodde att jag var 18."Pappa sa: "Hur kunde de tro det? Du ser inte direkt ut att vara 18." Tack pappa, tack...

Förra veckan klippte jag mig och när jag kom hem, och var skitnöjd eftersom hon hade stylat det och allt så frågade jag min pappa vad han tyckte. Han sa bara: "Kunde du inte ha klippt det ännu mer?"
. Sen var jag inte lika nöjd den kvällen...

Eller när jag började med boxningen, och pappa sa att träna 3 gånger i veckan var för mycket.

En annan grej som sårat mig är när han sa till mig att hans nuvarande förhållande skulle hålla förevigt och jag sa att man kanske inte ska ha höga förväntningar, varpå han svarade "att han inte var ute efter ett tonårsförhållande som mina förhållanden som tar slut efter tre månader".


Och så klagar han på att jag inte är tillräckligt social, medan han själv har typ 4 vänner.

Vem är han?