SOM EN 7-ÅRIG LITEN FLICKA.

Ibland undrar jag om du verkligen förtjänar mig, än om du ska få ha en flicka som mår bra och slippa ''ta hand'' om henne. Någon som kan ge dig all den kärleken jag vill ge dig. Att få umgås med dig var underbart. Du gjorde så jag flinade som värsta tönten när vi satt upp på nätterna och cammade. När vi verkligen sågs vart det annorlunda. När jag var med dig var jag sjukt nervös. Att verkligen få träffa dig gjorde allt, fick värsta fjärilarna i magen av varje sekund jag var med dig. Du insåg inte hur glad du gjorde mig, du är den enda som fått mig att inte tänka något negativt. När vi dansade i ditt kök, när vi dansade i ditt rum, när vi kollade film, när du låg bredvid mig och jag höll om dig och luktade i ditt hår, när vi gick runt i ''centrum'', när vi satt och kollade på alla fjortisar utanför McDonald's eller när du köpte ballonger på Konsum.

Vill uppleva allt det där igen med dig. Och skapa nya minnen. Vi kan ha ''pet-krig''. Vi kan sitta och spela tillsammans. Du kan lära mig spela alla dina spel. Eller så spelar vi olika spel bredvid varandra.

Fast ja, sen underlättar det om du känner likadant. Eller iallafall har känslor för mig. Tänker inte tvinga dig att bli min men då skulle jag få chansen att visa dig all min kärlek och visa att vi skulle passa ihop. För om du blev det så skulle jag bli så lycklig och förhoppningsvis du också. Vi skulle kunna gå runt och hålla handen, om du nu vill (?), och jag skulle stolt säga: Det här är min pojkvän och han är finast här på jorden.