men fy farao

alltså nej! försöker tala till min hjärna om att det nu får vara nog.
När jag blir kär så vet jag att det kommer sluta i tragedi.
konstant så söker jag kärlek.. intalar mig att jag kan finna den vid var hörn.

första förhållandet varade i 5 år. jag gjorde slut då vi enligt mig växte ifrån varandra.

andra förhållandet förstördes pga åldersskillnaden. han var 9år äldre.

tredje förhållandet var bara så himla dumt. vet inte ens varför jag fortfarande vill ha honom.
han är så omogen och har krossat mitt hjärta flera gånger..
en gång i tiden var han en nörd som inte ens vågade prata med tjejer...
den nörden har försvunnit.

nu mår jag kasst. förvisso så bör jag väl inte förlita mitt mående på förhållande.. men är romantiskt lagt och älskar allt som har med kärlek att göra.
att ha ångest och oro samt depression gör inte allt bättre.

har sedan en vecka tillbaka gått på Theralen 50mg (ångestdämpande).
sertralin zoloft (anti-depp)..
har äntligen fått hjälpen jag anses behöva..
tror dock kärlek och ett hälsosamt förhållande hade läkt mig fint.
ett slags helande?

jag vill att något livsförändrande sker inom kort tid alltså..

nu ska jag röka en cigg. kramisar