ångest.

ångesten som handlar om vänskap , hat och sånt som betyder ngt.
Jag vänder ryggen till .
Väntar på dagen jag ska kunna hantera smärtan .
Smärtan den ligger lång inuti. Jag känner kallhet , en kallhet som aldrig släpper inte ens dagarna när jag är som lyckligast.
Jag har vänner som stöttar och förstår.
Jag bor i ett hus där jag blir hatad till hälften .
Men aldrig ngnsin slagen.
Det går bra för mig i skolan.
Men ändå klagar jag .
Kanske det att jag ler och anses ha ett bra liv.. Men när ingen ser elelr hör så rinner det massa tårar.
Jag gör mig själv illa . Jag drömmer om att få må bra .
Jag stöter iväg dom som bryr sig om mig. Jag litar inte på ngn till 100% men önskar jag kunde ge er den tilliten. Önskar jag gav er den kärlek ni förtjänar.
Hoppas att jag en dag kan visa er att jag verkligen älskar er som bryr er. Men nu är det inte lägligt.
Jag tar dagen som den kommer och hoppas på att det häner ngt bra.
Jag gråter och lossas som om jag fått ngt i ögat när folk frågar hur det är.
Jag kräver svar som är omöjliga att svara på .
Söker efter ngn som förstår mig.
Mitt liv känns kort. En låga som snart slocknar en glöd som inte vill brinna.
Jag tycker inte mitt liv ska vara såhär . Det finns dom som har det så mycke värre än jag .
Men ångesten för vem jag är och vad jag står för tränger mig in i ett hörn.
Jag är inte kristen . Jag tror på det som jag kan se .
Jag hamnar i sitvationer som består av att min personlighet har sabbat för ngn .
Jag hör massa skit som jag vet inte är sant.
Men jag har lärt mig att ignorera och stöta ifrån. Därför kan jag inte ge ngn den tillit att lita på ngn till 100%.
Jag vet att ångesten och ensamheten kommer att släppa. Den dagen väntar jag på.

Keep on dreaming

// jennifer.