Jag vet ärligt talat vad du menar! Men efter ett års medicinering har jag bara fått den där jävla ångesten en gång..
Var stark! Det finns så mycket att leva för, även om det är sjukt jobbigt. Men när ångesten väl kommer... håll inte emot, låt den komma ut. Även om du kommer bli helt jävla utmattad sen så är det ändå skönt när den väl är slut..då kan man somna.
läste de du skrev till gaga..
Gumman, kolla på mina armar, FULLA av ärr, dom täcker hela mina armar. och dom går inte bort, och det vet du! dom bleknar, visst, men dom går inte bort!
Jag har redan börjat skämmas, försök att komma ifrån det, snälla? för sist ja såg dig så hade du bara på över armarna, försök att hålla det där för de döljer man lätt med t-shirt. Jobbiga blir när man inte ens har möjligheten att gömma armarna året runt..
Älskling.. jag ser ju hur ärrn försvinner, även om dom är relativs tjocka. Jag får en sådan jobbig panik att jag gråter. Det ända som funkar är att gå och lägga sig och krama kudden tills man somnar, men det kommer inte funka för alltid....
Jag känner att jag nästan MÅSTE skära mig.
Jag vet inte, kollar på in arm och får ångest, måste. ¤"%="#¤="#¤ döda mig.
ORKAR -I N T E-
Det ska vara mer ärr, dom försvinner, det behövs mer.
