Lunaisawitchs blogg
Tjej, 30 år. Bor i Nyköping, Södermanlands län. Är offline

Senaste inläggen
His head fell off16 juli 2017 kl. 13:44
Wise men say only fools rush in
28 december 2015 kl. 11:42
Youtube!
12 december 2015 kl. 12:33
Christmas covers
28 november 2015 kl. 10:16
Hjärnan. Wow.
23 november 2015 kl. 21:46
En konstig cover
19 november 2015 kl. 16:58
You don't know how lucky you are.
23 september 2015 kl. 17:39
En höstcover.
14 september 2015 kl. 18:04
Hej bloggen.
23 juni 2015 kl. 21:35
Breathe me.
19 juni 2015 kl. 16:20
Visa alla
Novell.
Hon plattar den sista vågen i håret, borstar till det och sprayar. Hon messar ett mess till Tomas och säger att hon går mot väster.
Tomas är en man på 33 år, Lisa har inte sett honom eller pratat med honom i telefon, hon vet bara att dom ska träffas och kolla film. Dom lärde känna varandra på en hemsida på internet, en populär sådan.
Hon tar på sig skorna och öppnar dörren sagta och tyst, lika tyst stänger hon. Tar hissen ner och drar ut.
Hon går och går, men vet fortfarande inte hur Tomas ser ut.
Så kommer en äldre gråsprängd man, han kommenterar hennes strumpbyxor med "Dom där var sönder" och ler lite. Först då fattar Lisa att det är Tomas. Hon skrattar till lite och säger "Jaah, haha, dom har gått sönder mer nu ikväll".
Tomas fortsätter.. "Fan vad full jag är.." och gnider sig lite i ansiktet med handen.
Lisa skrattar bara lite som svar.
Han säger "Ska vi börja gå uppåt?" och hon nickar nervöst.
Känner att något inte är rätt, men hon går tyst bredvid.
Tomas upprepar flera gånger hur full han är, hon låtsas skratta och säger "Duktig pojke".
Sedan pekar han mot ett rött radhus, "Där bor jag" säger han och ler. Lisa nickar.
Dom går ner i källaren och lämnar hans cykel han tog med sig, hon känner redan hur hon börjar bli rädd men skakar av sig det. Dom hade sagt att att dom bara skulle kolla på film, det är ju inte farligt.
Upp för trappstegen går dom, högst upp, där bor han.
Han öppnar sin dörr och säger "Ja, välkommen till min enkla boning".
Lisa stiger in och ser sig omkring, säger ett tyst "fint".
Han svarar "ja, det duger, jag håller fortfarande på med att fixa till här".
Han går in i sovrummet och lägger sig på sängen och startar TVn. "Kommer du då?" säger han.
Lisa går och ställer sig i dörröppningen, tomas säger "Lägg dig här".
Hon lyder honom och lägger sig, efter en stunds tittande på TVn vänder Tomas sig om och grabbar tag i ett av hennes bröst, säger lågt "Jag gillar att ta på dina bröst...." medans lisa ligger helt paralyserad.
Hon kan varken säga bu eller bä. Han drar av henne kläderna och börjar smeka henne, hon vill egentligen inte, men hon kan inte få fram ett ord. Hon vill skrika och slå, men hon kan inte, hennes kropp svarar inte på signalerna. Han pullar henne.. Tar sen av sig sina byxor, tröjor, kalsongerna..
Hon blundar, hon vill inte, hon vill inte vara där. Hon vill hem, hon vill att hennes pappa ska förstå att hon inte är hemma och ringa, ringa och säga att hon måste hem direkt.
Men inget telefonsamtal kommer, hon ligger där.. helt paralyserad, kan varken gråta eller andas ordentligt.
Han börjar runka sin kuk, den blir hård och han särar på hennes ben, trycker in kuken hårt och bestämt.
Lisa stönar till av smärta, han kör snabbare och snabbare, sen drar han ut den och börjar taffsa på henne igen.. Hon är tyst och det ända som hörs är hennes andetag.
Tiden går, han tar hennes oskuld den natten. När han äntligen är klar så säger han att han är trött och behöver sova.
Hon ställer sig upp och ler ett falskt leende, samlar ihop sina kläder och klär på sig. Bh:n, trosorna, tshirt och linne. När hon är fullt påklädd så vänder hon på klacken och går ut till hallen, tar på sig skorna och Tomas kommer ut, han säger "Ja, tänk, du som inte ville ha sex och så hade vi det ändå, nu är du inte oskuld längre" han skrockar till och hon säger "Näe, precis". Hon håller kvar gråten och ler lite, han släpper henne, äntligen, nu går hon ner för alla trapporna. Utbrister i gråt, springer hemåt, och fattar nästan inte vad som har hänt..
Hon har upplevt en oförglömlig natt hon bara vill glömma.