Lowes blogg
Tjej, 30 år. Bor i Vingåker, Södermanlands län. Är offline

Senaste inläggen
Behöver vänner haha1 april 2016 kl. 18:30
Ja...
1 april 2016 kl. 13:40
Jaa..
27 februari 2016 kl. 16:44
livet
5 november 2015 kl. 16:53
wäääh
11 september 2015 kl. 18:10
Nu har han åkt..
7 september 2015 kl. 19:40
Efter nästan 13 år är det idag dax..
31 augusti 2015 kl. 11:30
jajamen
25 augusti 2015 kl. 15:17
Jag va söt oK?
20 augusti 2015 kl. 01:56
Efter 12års tid
19 augusti 2015 kl. 16:57
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Love Civilstatus: UpptagenLäggning: Straight
Intresse: Tatuering
Bor: Med någon
Politik: Anti-allt
Dricker: Milkshake
Musikstil: Rock
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2009-08-22
Event
Lowe har inte lagt till några event än.
Efter 12års tid
Efter 12 års tid har jag nu fått kontakt med min biologiska far Michael. Vi har aldrig riktigt kännt varandra. Träffades ett fåtal gånger som liten bara..
Men de Känns både skönt å jävligt jobbigt att fått kontakt igen efter alla år.
Detta är den första bilden ja fått se på oss tillsammans
År 1997!
Under 12 år trodde jag att han inte ville ha mig. Jag har vart så otroligt arg, å ledsen. Och när jag var 12år gammal beslöt jag mig för att sluta kalla honom för pappa.
Jag beslutade mig för att kämpa hårdare än någonsin tidigare i mitt liv för att åstadkomma stor dåd. Att bli en sån person som han skulle se på tv en vacker dag å tänka " de där kunde vart MIN dotter"
För en vecka sedan satt ja hos min "syster" och han kom på tal, hela vägen hem satt jag å tänkte på honom! Och jag var så himla ledsen.
När jag kom innanför dörren så skulle jag slänga all reklam å ett brev föll ut.
Ifrån honom.
Nu har jag fått veta att de inte gått en enda dag utan att han tänkt på mig och saknat mig.
Det visade sig att häxan som jag bodde i fosterhem hos hade hotat honom att skicka polisen på honom och se till att han inte fick träffa mig igen om han dök upp nån mer gång eller hörde av sig.
I 9.5år fick jag sedan höra av henne, hur ska någon kunna älska dig? Inte ens din egen pappa ville ha dig.
Det tynger mig så otroligt att veta att allt var en lögn. Och att hon faktiskt tillslut fick mig att tro att de var så.
Idag försöker jag nu lära känna Michael!
Och han försöker ställa in hjärnan på att han nu har en vuxen dotter.
Jag hatar henne, för allt som hon tog ifrån mig. Och så många år som jag aldrig kan få tillbaka.
Men de visar sig iallafall att jag å Michael är ganska lika. Han spelar tydligen både piano och gitarr och sjöng som ung precis som jag.. Sen fick han nått fel på stämbandet eller nått vilket gör att han inte kan sjunga längre. Han tecknar och målar.. precis som jag, skriver poesi.
Vi pratar nu dagligen i telefon, och så fort han får möjlighet ska han komma hit och träffa mig.
Det går försiktigt framåt, men jag hoppas att inom en snar framtid kunna kalla "pappa" Michael för bara Pappa igen.