People always leave.

Detta är den värsta dagen på ett år, och min själ vill mer elle mindre fly ur min egen kropp.
ångesten ligger i attackställning med paniken omkring mina fötter.
Och just nu känner jag mig lika hopplöst förstörd å obetydlig som förr.
och dom enda tankar som befinner sig i mitt huvud är
NEJ JAG VILL INTE, JAG VILL INTE JAG VILL INTE.
JAG ORKAR INTE MER.
Precis som förr.
kan inte komma ihåg senast jag verkligen grät. men tårarna har runnit hysteriskt ner för mina kinder i timmar..
medans jag i förtvivlan slitit ner allt från mina väggar alla bilder minnen utklipp mm..
allt är nu borta.
Förutom täckningen jag ritade för ett antal år sedan.
"people always leave"