Livets båt

Ensam i den kyliga natten, kallt och tyst. Vågornas tysta läte mot strandkanten och för med sig den kyliga luften från havets djup. Ensam på vägens ände, väntar på att resan ska ta slut, livet som hon inte orkar med att leva mera. Det som får henne att sitta kvar i livets båt är hennes vänner, utan dem skulle det ynkliga livet inte vara kvar i denna värld. Det finns mycket som hon gillar i världen men nästan ännu mera som hon hatar, som gör så att hon försöker med självmord. Men dock klarar hon inte av det för att hon får skuldkänslor över vad hennes kompisar kommer att göra. Hon vill inte få dem att må så dåligt. Ett falskt leende är ganska genomskådligt men hon gör allt för att inte visa hennes riktiga känslor. Hon vill bara flyga iväg, iväg till ett ställe som alla problem inte finns till ett ställe där hopp och tro växer för varje dag. Tänk om det stället skulle finnas, vore inte det perfekt? Vore inte liver mycket bättre för denna flicka som behöver så mycket hjälp?