..

Vet ni hur svårt det kan vara? att prata. allt jag kan göra, är att skriva här på denna patetiska sidan, där jag vet att ingen jag känner kan se det. jag är patetisk. Varför kan jag inte bara säga hur det känns? Nej, istället pushar jag ner allt. har så jävla ont hela tiden. Orkar snart inte. jag börjar få sjuka drömmar. Som får mig att tro att hon lever. jag vaknar och tror att hon ska ringa idag. så gör hon inte det. Det känns så verkligt i drömmarna. Precis som jag minns henne. Jag vill bara drömma för evigt. jag vill inte vara så där fult dramatisk och säga som i filmerna "i never want to wake up"

för jag vill leva. Men jag vill inte leva, utan henne. Jag vill leva, i drömmen. Jag orkar snart inte dramatiken. Jag vill bara leva ett normalt liv, som en normal tonåring. Oroa sig över saker som körkort, killar och jobb. Jag orkar inte tänka "tänk om" längre.

det känns som en stor klump i mitt bröst som inte går bort. Det tynger ner mig. jag får svårt att andas. ibland vill jag bara köra upp fingrana i halsen och spy ut allt. men det går inte bort. Det gör nästan ont , innuti, det är som en bultande känsla , i bröstet, man får lock för öronen, man stänger ute allt annat. Det känns inte alls bra.