Gammal dikt jag hittade...

Kan någon förstå min trasiga arm?
Jag försöker hitta någon slags charm.
Varför blir jag så lätt dömd?
Jag är trött på att vara bortglömd!
Jag vill le åt livet, det korta
För snart kanske jag är borta.
Jag ser hur den ökar, människans ideal,
Och jag bara drömmer om att bli smal!
Jag lever med något påtvingat skal.
Varför väntas vi vara perfekt?
Usch då vill jag se livet släckt.
Ett svart hål,
Stickande nål.
Ett mörkt rum,
Jag förblir stum.
Ett läkande hjärta,
Med en annan smärta,
Oändlig dimma,
Jag vill svimma,
Emotion,
Depression,
Darrande händer,
Nånting vänder,
Panikångest igen,
Jag klarar mig sen.