Besserwisser. Detblevbaraförmkt

Ett spel.
Mitt fel.
Peket.
Sveket.
Masken.
Plasken.

Ja, det blev helt enkelt för mycket för mig. Jag fick nog. Mitt psyke orkade inte med denna enorma smärta och besvikelse. Som man säger: Den som är med i leken får leken tåla. Skulle jag veta det skulle jag aldrig gett mig in på den, för det här, det tålde jag definitivt inte.
Leken.På.Festen --- gick ut på att peka ut personer som stämde in på ett kort, och man fick inte peka på sig själv. Kortet lästes upp: PEKA PÅ DEN SOM ÄR MEST BESSERWISSER I RUMMET.
Av kanske 7 möjliga fick jag 3 "pek", resten pekade på varandra för att retas, ingenting som var på allvar alltså.
Min älskling pekade på mig, också som skojj, men han såg inte att det var två andra som också pekade på mig, INTE SKOJJ. De var helt dödsseriösa med att JAG var besserwissern i rummet. Kan förstå att det bara var ett skojj utifrån min pojkväns sida, men när jag berättade hur dåligt jag mådde utav att få tre pekningar så fick han dåligt samvete och förklarade läget. När jag frågade de andra två om dom menade det så nickade dom hejvilt... Kan man förtrycka en person (med redan dåligt självförtroende) på ett mer brutalt och elakt sätt?

Sen den festen som var för ca 3 veckor sedan har jag tänkt på utpekningen varenda dag. Det bryter ner mig totalt. Jag hatar redan mig själv och jag tycker inte att jag är bättre än någon annan på något sätt. Jag förstår inte varför JAG utav alla människor därinne blev utpekad. Pratade med några andra kompisar om det och dom tyckte att det var helt befängt att jag blivit utpekad.
Kände sånt jävla självhat, och det har jag gjort sedan den dagen. Ett självhat som expanderar mer och mer ju mer jag tänker på det.
Två gånger har jag mått såhär dåligt,
1. När min bästa vän kallade mig för MISSBILDAD
2. När min bästa vän pekade ut mig som BESSERWISSER inför helt okända personer.