Klubblands blogg

Shit, insåg att det var helt galet länge sedan jag skrev något här. Har hänt så fruktansvärt mycket sedan sist. Jag har hunnit spendera en vecka i Berlin och gjorde helt grymma saker. Intervjuat ascoola människor, sett grymma byggnader och platser och lyckats komma in på Europas bästa club. Så jävla bra resa!
Sedan har jag även hunnit spendera en massa tid med klassen för att sedan tagit studenten och det var så jävla roligt och om det var praktiskt möjligt så skulle jag gärna göra om det varje dag.
Jag har även hunnit med att fira en väns student och partajat i Linköping för att sedan stressa till Hultsfred för att jobba på This is Hultsfred och det var också så himla bra och kul.
Sedan blev det även dags att lämna Hultsfred och flytta hem till föräldrarna i Mantorp, vilket var himla vemodigt. Men det har kommit bra saker i och med detta med.
Jag har varit på bio ett antal gånger, jobbat, hängt på arbetsförmedlingen, varit i Söderköping och besökt smultronstället två gånger, varit på Emmabodafestivalen och haft det så sjukt jävla roligt att jag knappt finner ord för det såhär i efterhand. Bästa festivalen jag varit på och det mest fantastiska sällskapet någonsin.
Fast det som kanske har varit bäst den här sommaren är väl att jag har, på nåt vänster, lyckats få tag i typ finaste pojkvännen som man kan tänka sig. Vet inte hur många gånger jag sagt det här sedan det hände; men om jag trott att jag haft känslor för någon innan jag träffade honom så har jag haft så himla fel. Det här känns så bra och det finns nog ingenting annat i världen som känns så rätt som att vakna bredvid honom.
Nåväl, nu vet ni lite i stora drag vad som händer och har hänt i mitt liv. Som arbetslös händer det inte så mycket men jag jobbar på det, hörsssss!

Gör inte så mycket men ändå så känns det som om jag inte har tid för något. Jag tränar och sliter om dagarna, bakar kakor och bröd och lagar en massa mat. Jag umgås med min bästa vän såhär nu innan det är dags att åka till Hultsfred igen och vi har haft Star Wars-maraton, haft årets första cykel-roadtrip, sprungit i klädaffärer, varit på bio och sett Oz: the great and the powerful, varit ute och ätit lite mat och druckit vin, hängt på Steve's uteservering och druckit kaffedrinkar, ätit årets första glass ifrån Bosses som är bäst samt haft avskedsfika.
Jag har även skickat in min ansökan till högskolan och det känns faktiskt väldigt bra och jag hoppas att jag kommer in för det skulle vara så bäst. Straxt ska jag träna lite innan det är dags för att packa lite, för att sedan återvända till Hultsfred i eftermiddag. Ska bli skönt att komma hem till min lägenhet och ensamheten igen. Om två och en halv vecka åker jag och mina tre vänner i Hultsfred till Berlin i en vecka och har det fett och om 55 dagar tar jag studenten så okej, livet kunde vara sämre. Jag är glad, har en världsbäst familj och fantastiska vänner så varför skulle jag klaga? Livet är bra, punkt!

Halvligger i sängen, lyssnar på Coldplay och kan inte sova. Ska upp klockan sju imorgon och skulle vara ytterst tacksam för lite sömn. Istället har jag "Fix you" på repeat för den speglar mina känslor just nu. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta på grund av mig själv. Skratta åt mig själv för hur sjukt jävla dum jag är och hur jag om och om igen ska göra samma jävla misstag här i livet. Är så himla godtrogen och med mitt usla självförtroende så hamnar man lätt i sådana här situationer. Samtidigt så vill jag bara gråta för att det gör så sjukt jävla ont, men samtidigt så blir jag så jävla arg på människor. Finns en anledning till att jag hatar människor och i mina ögon kommer människor alltid vara de värsta varelserna som finns och ett liv enbart bland katter skulle passa perfekt för mig.
Funderar på att gå under jorden ett tag, inaktivera facebook, sluta hänga här osv. Tror att det skulle göra gott för mig. Skulle behöva ägna lite tid åt mig, ta tag i mitt liv och faktiskt göra något med det. Skita i drömmen om Göteborg och flytta till ännu en håla och utbilda mig till kock och måltidskreatör för att sedan dra utomlands. Tänk att få jobba på en fin fransk restaurang, eller varför inte en italiensk? Åh, drömmen. Det kanske bara är en fas jag är inne i, men det är något jag trivs med, gillar och är bra på. Nu skriver jag som vanligt för mycket och som vanligt ointressant. Vill bara sova ju.

"When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth"

Igår skrev jag att livet var bra osv men idag har allt bara känts... jag vet inte. Har varit på bra humör och så men någonstans så har jag bara känt mig så otroligt tom och ledsen. Den senaste tiden har varit så omtumlande så idag krävdes det inte mycket för att få det hela att gå över gränsen för vad jag klarar. Jag är van vid det mesta och väldigt härdad men idag satt jag bara och grät oavbrutet jag vet inte hur länge och någonstans där ville jag bara spärra in mig själv men det gick över efter ett tag och nu känns allt bra igen. Så bra det kan kännas i alla fall. Har sprungit 8,7km idag och jag är väldigt stolt över mig själv. Har även ägnat större delen åt att planera middagen och framförallt min desserttallrick och den kommer bli fantastisk och är så smakmässigt perfekt komponerad om jag får säga så. Blir det hela lyckat så tycker jag synd om er som inte får smaka, haha! Gav mig ut på lite äventyr tidigare också och åkte lite tåg, men den här gången var det ingen charmig tågvärd. Eller charmig, vet inte vad jag ska säga. Tog ju tåget sista biten hem från Göteborg i söndags och som vanligt ville inte mitt tågkort fungera och hade inte tågvärden stått och tittat på mig och märkt att det strula så hade jag struntat i det men jag gick dit. Och haha, ni vet när folk sådär charmigt flörtar med en? Alltså detta var extremt. Där stod jag febrig, förkyld och trött och han snygg och hurtig och bara håller på. Kände mest då att låt mig vara och så gick jag därifrån, fast nej, så dryg var jag inte. Jag skratta för jag var trött, ful och snoret rann. Annars så.
Vad långt det blev nu. Ska sluta skriva snart. Men det är ju påsk nu, och långfredagen imorgon, och den ska som vanligt spenderas hos min farmor&farfar med släkt och massa mat. Ser lite framemot det, ska bli skönt. Kommer ha fullt upp i köket på lördag och sedan har jag planer med världens bästa vän och ok, kanske inte har ett så tråkigt liv ändå. Jag vet inte, orkar inte klaga. Hehe herrå!

Ni vet sådana där dagar då man känner sig oövervinnerlig? Idag är en sådan dag. Har varit på bättre humör än vad jag kan minnas att jag varit på det här året och för en gång skull så känns allt bra. Mitt huvud är fullt av framtidstankar och ångest, men jag kan känna att det hör väl egentligen lite till.
I övrigt så är det enda som finns i mitt huvud träning och vad jag äter. Har de senaste dagarna känt mig som en stor fettklump ungefär och det kan nog bero på att vågen visade en nästan 1 kg högre siffra när jag kom hem efter helgen. Men det är återställt nu och som straff ska ytterligare 5kg bort. Så idag har jag både promenerat och sprungit och ser fram emot morgondagens runda redan!
Har även gått och blivit kock i familjen och lagar middag varje dag och okej, är förvånad över att det blir så gott varje gång. Dålig grej när man försöker gå ner i vikt och komma i form, men med lite träning så blir det bra. Håller alla tummar jag har på att jag får jobbet hos min bror i Norge i sommar och prova på hur det är att vara kock. Skulle vara så himla grymt!

Nej, nu ska jag ta och lyssna vidare på Coldplay och leta inspiration till lördagens påskmiddag, kommer bli så himla grymt. Imorgon väntar uppstigning vid åtta följt av träning, träning och lite mer träning. Hejdå kamrater!

Jag vet inte om jag har kommit in i någon jävla identitetskris eller vad fan det är som händer men något är det. Vet inte hur länge jag har suttit och klankat ner på mig själv och känt mig dålig liksom. Man ser ständigt folk som besitter olika talanger, antingen så är de grymma på sång/instrument, teckning, sport, ja men ni fattar och jag sitter alltid och bara: vad fan är jag bra på? Kan jag något? Jag kan inte dra ett rakt streck och jag kan då minsann inte sjunga annat än falskt! Självklart är jag inte ensam om detta men då finns ju alltid andra alternativ; man är snygg och lever på det. Man ser dagligen (framförallt) tjejer som lägger upp bilder på sig själva i alldeles för lite kläder och vips så har man miljoner män efter sig för att man gärna är smal, snygg, har stora bröst och helt enkelt är en idealisk kvinna enligt många. Jag ser då mig själv och känner att 1. Jag är tjock 2. Jag föddes inte med utseendet som min bästa vän 3. Man kan kalla mig planka på grund av de icke existerande brösten 4. Mina höfter är ungefär bredare än jag vet inte vad. Ja men ni fattar igen. Och kläder bär jag också, ju mindre hud som visas desto bättre ungefär. Min kropp liksom; ingenting som någon annan behöver se eller röra.
Ja, men vad gör då jag med mitt liv? Jag pluggar musik&event och förbereder mig för musikbranschen och haha, allt där uppe förklarar ju varför jag inte passar in där och saken är den att jag ville heller inte passa in där.
Den senaste tiden har jag dock spenderat väldigt mycket tid i köket. Jag lagar middag nästan varje dag och bakar både bröd och diverse bakverk. Och vet ni vad? För en gång skulle känner jag faktiskt att okej, shit, det finns faktiskt något jag är bra på, något som jag kan. Och det är något jag tycker är roligt. Idag har jag till och med hittat en möjlig vidareutbildning på högskola inom just matlagning och någonstans känns det så himla rätt för mig. Jag har även spenderat kvällen med min brors feta kokbok på jag vet inte hur många hundra sidor och bara läst och matat in en massa i huvudet och hittat recept som jag knappt kan vänta på att få provlaga. Har jag funnit mig själv, är detta ett tecken på det? Är att laga mat vad jag ska göra resten av mitt liv eller har jag bara en sådan ångest över vad jag faktiskt vill göra att jag bara inbillar mig saker?
Ja herregud säger jag. Klockan är mycket, säger godnatt nu!

Sitter och kollar på Torka aldrig tårar utan handskar för jag vet inte vilken gång i ordningen. Finns nog ingen film/serie som får mig att bli så ledsen. Dels så är det sjukt hur de blev behandlade på den tiden men mest för att det som de har är så himla fint. Deras kärlek är så fantastisk och jag blir så himla avundsjuk. Jag vill också.
Ska gråta och tycka synd om mig själv nu, hejdå.

Ägnar fortfarande enbart mina dagar åt promenader och träning. Idag var jag ute och gick redan innan klockan var nio. Så himla kallt och dumt att snön har kommit tillbaka men solen är i alla fall framme och värmer och i och med att jag har varit så himla mycket i solen den senaste tiden så har jag fått fräknar. Alltså... hur gick det till? Har aldrig haft fräknar förr.
Idag har jag i alla fall lämnat hålan jag bor i en stund. Slog på stort och köpte mig ett par jeans. Inget märkvärdigt för många av er kanske men för de som känner mig så vet de att det är en stor grej. Jag hatar jeans över allt annat och så himla oskönt fast samtidigt inte. Använder enbart leggings och strumpbyxor egentligen men tänkte att nej Felicia, nu är det dags att du växer upp. Värsta med att köpa byxor är ju att det ger en sån himla ångest och alla kroppskomplex kommer fram och idag har jag bara känt mig ful och tjock och egentligen är det ett under att jag kom hem med ett par byxor, adjö!


Hade i alla fall en fin tröja på mig idag, och strumpbyxor, HEH.

Imorse gick jag upp lite innan åtta, enbart för att världens finaste och bästa Håkan Hellström's nya låt "Det kommer aldrig vara över för mig" hade premiär i Morgonpasset i P3. Antagligen de bästa minuterna i mitt liv på väldigt länge. Folk får säga vad de vill, men efter enbart några sekunder satt jag på min säng och grät av lycka och efteråt kunde jag inte annat än le eftersom den var så himla bra och jag vet att albumet kommer bli minst lika bra. Herrejävlar vad jag längtar. Tror inte att det finns någon persons vars texter berör mig så mycket, hans ord känns så viktiga och betydelsefulla och jag älskar Håkan Hellström!

"Jag kommer älska dig när jorden gått under
För jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig"

Idag är jag så himla trött så jag har redan gått och lagt mig och ska snart sova. Har haft en fruktansvärd och konstant huvudvärk så har inte tränat något idag, men gick i alla fall en mil och det är ju alltid något.
Börjar bli så less på att vara hemma och det mest komiska är väl att det är lika lång tid kvar. Orkar inte.
I övrigt gör jag inte mycket mer än tränar, promenerar, lagar mat och äter frukt. Låter jätte hälsosam nu va? Men det roliga är att jag inte alls är det, hoho.
Imorgon spelar Hästpojken på Bengans och förre veckan gjorde Shout out louds det och jag känner mest att varför lever jag ens? Vill också kunna glida runt och se fina band och artister. Tröstar mig med att Hästpojken släppte ett nytt album igår och jag grät nästan av lycka när jag lyssnade igenom det första gången och det är så himla fantastiskt och musik är det bästa som finns och ja, jag älskar musik så himlahimla mycket!
På fredag har även "OZ the great and powerful" premiär och jag vill se den så himla mycket. Borde göra det, bio är trevligt oki. Godnatt!