The world is a terrifying place.

Jag är hemma efter en asfin vecka med sabina, känns astomt nuuuuuuuuu!
Nästa helg kommer hon hit och alex också hoppas jag, ska tjata asmycket.


Någon dag i nästa vecka ska jag göra om operationen i magen i och med att det inte gick så bra sist.
Mamma ska också dit då, inte till samma avdelning dock, men till sjukhuset, så jag ska följa med. Hon säger hela tiden att jag inte ska oroa mig, men det är verkligen inte lätt. Jag försöker mest bara trycka bort det ur tankarna och vara sysselsatt, omgiven av vänner och aldrig få det på tal. Ibland blir det dock för mycket och då vill jag bara sätta mig och skrika och gråta och ta ut alla aggressioner på världen.