Jag är inte värd mina vänner

Insåg just vilken dålig syn jag har på mig själv.
Något jag inte tänkt på så mycket. Visst har jag vetat det, men jag har inte sett det på det viset.
Men jag ser väldigt lågt på mig själv.

Om ni tänker en kastpyramid. Jag ligger då längst ner. Att jag skulle vara någon annan stans är otänkbart. Jag förtjänar inget annat. Och så är det. Så ser jag mig.
Jag ser det som att många av mina vänner är för bra för mig. De ligger högt upp på pyramiden.
De är för snälla, för duktiga, för snygga, för talangfulla, för coola helt enkelt för att vara med mig. För bra för mig. De är för bra för att lägga ner tid, känslor och intresse för mig. För jag är så himla mycket sämre än de.
De är för bra för mig helt enkelt.

Jag ser inte mig själv som värdelös och helt kass och fulast i världen.
Men jag är inte en fantastisk och fin människa. Jag är inte snygg, inte intressant eller märkvärdig på något vis. Jag bara finns där i mängden av alla bättre människor.

Jag säger inte att jag ser på samhället som klassificerat. Men det finns de som är lite bättre, lite duktigare, lite snyggare. Och jag blir aldrig en av dem.
Varför ska de lägga ner någon tid på mig?

Det låter säkert deprimerande, men så ser jag det inte. Jag är inte så deprimerad över detta. Det är ju så det är, för mig.