Jävla ångestskit

Kan ju fan inte skriva ett jävla prov ens.
Jag har ju pluggat som fan, läste igenom allt en timma innan.
Men så blir det bara bajs när jag sitter där.
Ångestattack med förvirring, självförakt, panik, krossade framtidsdrömmar, tårar och hela jävla paketet.
Trodde fan jag var bättre än så nu för tiden. Men tydligen inte.

Sjukanmälde mig och drog till rese. Så nu sitter jag här och är inte säker på vad jag ska göra.
Helst vill jag bara krama någon. Bara gräva ner ansiktet i någons bröst, höra någon annans hjärtslag och känna mig omtyckt. Tröstas av tystnad. Att någon smeker mig lugnande över ryggen, håret. Håller om mig. Det skulle jag behöva. 
Varför ska jag måsta reagera så, jag var ju glad innan. 
Jag har väl glömt hur jag var innan medicinen... Det är ju så jag funkar, jätteupp eller jättener. Jag gillar det inte alls. Trodde jag hade kontroll. Men visst har jag det, jag tog det ändå lugnt. Jag skrek inte, jag slog mig inte och lugnade ner mig aningen. Lite för sent dock. 
Vi får väl se vad jag gör, om jag åker hem eller inte.