Känslans födelse

Liksom det inträffade att någon för första gången gned två pinnar mot varandra för att frambringa en gnista, hände det att någon en gång kände glädje för första gången och det fanns ett första tillfälle för sorg. Under en period uppfann man ständigt nya känslor. Åtrån föddes tidigt, liksom ångern. När envisheten upplevdes för första gången startade det en kedjereaktion som å ena sidan skapade harmsna känslor och å andra sidan alienation och ensamhet.

Det kan ha varit en viss rörelse moturs med höfterna som markerade födelsen av extasen, en blixt som orsakade den allra första djupa vördnaden. Eller kanske var det kroppen hos en flicka som hette Alma.

Helt ologiskt föddes inte känslan av förvåning med en gång. Den kom inte förrän folk hade haft tid på sig att vänja sig vid hur saker och ting var. Och när det sedan hade gått tillräckligt lång tid och någon upplevde den första känslan av förvåning var det någon annan, någon annanstans som för första gången upplevde nostalgi.

Det är också sant att folk ibland kände saker som inte nämndes eftersom det inte fanns några ord för dem. Den äldsta känslan i världen kan ha varit känslan av rörelse, men att beskriva det - bara att sätta namn på det - måste ha varit som att försöka fånga något osynligt.

(Men å andra sidan kan den äldsta känslan i världen helt enkelt ha varit förvirring.)

När människorna hade börjat känna, växte deras önskan att känna. De ville känna mer, känna djupare även om det ibland gjorde mycket ont. Folk blev beroende av känslorna. De ansträngde sig för att avslöja nya känslor. Det är mycket möjligt att det var på så sätt konsten föddes. Nya sorters glädje skapades, tillsammans med nya sorters sorg: Den eviga besvikelsen över livet som det är; lättnaden av oväntad tillfällig lindring, fruktan för döden.

Inte ens nu existerar ännu alla tänkbara känslor. Det finns fortfarande sådana som ligger bortom vår förmåga och vår fantasi. Då och då, när ett musikstycke som ingen någonsin har skrivit skrivs, eller en tavla som ingen någonsin har målat blir målad eller något annat som är omöjligt att förutsäga, föreställa eller ens beskriva sker, då får världen en ny känsla. Och då, för den miljonte gången i känslans historia, sväller hjärtat och tar till sig intrycket.


© Nicole Krauss