Det är såhär

Om jag går in i en affär och någon känd sådan här tjatig disco-bas-stön-mummel-låt spelas och jag aldrig hört den förut, då stirrar alla så himla konstigt på mig.

Och om jag antyder att jag tyckte det skulle vara roligare att festa på femtiotalet, när man verkligen dansade med varandra och inte bara stod på ett och samma ställe med pekfingret i luften. Då stirrar alla helt chockerat på mig.

Och när jag frågar vad som är så himla bra med dessa tjatiga låtar och undrar om det inte skulle vara så himla mycket mer party med typ Kom igen Lena, då får alla hjärtattack och dör.