Sherlock Holmes dricker Listerine.

Hemma!
Fint!
Fast egentligen inte så fint!
Södertälje är inte direkt min favoritplats på jorden.

Det var varmt i Vingåker.
Det är fortfarande varmt.
Jag tycker verkligen inte om,
när det är varmt.

Så vi satt inne och kollade Back to the Future,
en hel del av tiden.
Jag hyser en barnslig kärlek till dessa filmer.
Jag avgudar dem.
Jag avgudar dem så pinsamt mycket mer än vad min elvaårige lillebror gör.

Jenny messade mig tjugotvå över två på natten och meddelade att min barndoms stora skräck hade avlidit.
Jag var seriöst så otroligt, skrattretande skraj för killen under hela min barndom.
Jag minns att jag brukade referera till honom som Frankensteins monster.
Därför tror jag nästan att jag drog mitt livs suck av lättnad tjugotvå över två natten mot den tjugosjätte juni.
Hemskt ledsen om detta lät cyniskt, inte min mening.

Filmrullen i min kamera hatar mig,
vädret hatar mig,
Photoshop hatar mig,
och min dator hatar mig.

Jag är positiv ändå,
|
v

och efter att ha betraktat denna bild i typ tio minuter inser jag att jag snarare ser ut som en skelande sherlock holmes efter en klunk Listerine än någon som är positiv.

puss!