Västerbron, I hate walking on you

När jag inte har någonting att göra eller någon att umgås med blir jag väldigt deprimerad och väldigt rastlös.
Jag lägger mig på golvet och går igenom vad jag brukar tycka är roligt.
Jag inser att jag har gjort allting roligt så många gånger att det har blivit tråkigt.
Jag funderar på vad jag kan göra för att det tråkiga skall bli roligt igen.

Idag satte jag mig på tunnelbanan.
Det hjälpte inte så mycket.
Så jag gick över Västerbron.
Jag tänkte på Markus Krunegård och sedan tänkte jag på Anders Göthberg.
Det var nästan så att jag kunde identifiera mig med en ledsen bd-påwpare.
Och det var en ganska deprimerande insikt.
Så jag tog tunnelbanan tillbaka.
Åkte hem.
La mig på golvet igen.
Funderade på hur mycket hundhår jag skulle ha på tröjan när jag reste mig.

Nu sitter jag och författar den här jätteintressanta sammanfattningen av min jätteintressanta dag.
Jag sitter fan som på nålar inför att få läsa igenom min spännande text om mina asspännande förehavanden.

Nu är jag dessutom glad igen.
För jag kom på att jag har jordgubbar i kylen.
Bara ett paket denna gången.
Men
det gjorde min dag lite finare.
mycket finare
imorgon skall jag titta på alla mina vänners avslutningar
okej, två vänner
hejsvejs