Världen på axlarna.

Jag vill inte mer. Vill inte bara stå där passiv och se på. Vill hjälpa alla, rädda alla idioter där ute. Men jag kan inte hjälpa någon. Inte en jävel. Inte ens mig själv. Inte ens vänner eller pojken. Det känns som att jag borde kunna, för alla säger att jag är logisk, smart, mogen o.s.v på vissa sätt. Men jag vet inte. Känns som att jag har orden men som att jag saknar tungan. Och ni med. Vafan, skrik! Skrik till mig! Låt mig hjälpa, låt mig bara vet varför och hur och när och låt mig snälla, snälla rädda hela världen.


Jag vill ta världen på axlarna. Jag försöker men tycks aldrig kunna.