Förvirrad men lycklig!

I förrgår efter the d-day skickade han ett jättelåångt sms på kvällen som var ganska gulligt faktiskt men Igår satt jag dagen ut och väntade på ett sms, det kom aldrig ngt, så jag skickade själv ett.
Svaret jag fick var väl antagligen ej så välutvecklat, lite besviken faktiskt, jag svarade och sedan var det tyst fram tills idag..
Hmm vet att jag grubblar mkt, men är orolig att det blir som det brukar bli.. Att saker bleknar, känslor, intresse osv.
Kan inte låta bli att tänka så fast människor faktiskt kan vara upptagna med saker och ej har tiden.
Men han brukade skriva väldigt mkt hela tiden förut.
Vill ej vara för på så skriver inte mkt längre utan väntar på hans nästa steg, har bestämt att han skall få ta alla steg denna gången, skall inte göra samma fel som jag brukar speciellt inte i en sådan här knepig situation.
Saknar hans närhet så sjukt mkt, går fan inte att beskriva hur jag känner när han är nära, jag blir heeelt lyrisk och vet ej vad jag skall ta mig till!
När han håller om mig sådär ömt och länge och burrar in sitt söta lena ansikte mot min hals gör mig helt varm och lugn inombords!
Undrar när vi ses nästa gång, hoppas snart.. Kan fortfarande inte förstå att han valde miiig? jag? Hur gick allt till? vi är så sjukt olika, men endå verkar vi tänka på samma saker och säga samma saker, lite läskigt är det..
Shit vad hände, hur gick det till, vet att jag varit förtjust i honom i flera år, fast enbart på håll, har aldrig tänkt tanken att det skulle bli såhär? därav är jag så lycklig, fast jag egentligen borde landa på marken och se hur konstigt allt är egentligen, men nääh vill leva med lyckan sålänge den varar!
Sa till honom sist att jag vill vara hans "lover" för alltid, då log han med sina söta smilegropar och sa att jag skulle tröttna. MEN shit, kan man tröttna? tror fan inte det!
Aja vi får se hur allt blir, får ha is i magen och stå på mig.
Men nuuu blire party fredaaag! :D<3