Mörkrädd

Det händer att folk säger att jag har en otroligt vacker kropp. Det har till och med hänt att jag har hört att det är en perfekta kroppen. Att dom själva skulle vilja ha en kropp som min. Men såhär ser det ut på insidan av den så kallade perfekta kroppen.
Jag kan inte gå i en kvart utan att kroppen känner att den inte orkar mer. Jag kan inte konsertrara mig på vad folk säger och även om jag skulle lyckas höra något så glöms det bort lika fort igen. Efter jag har varit runt folk i en timme är jag helt utmattad av alla intryck. Jag vill träffa folk, jag vill kunna vara med dom längre.
Ska den kroppen vara något att vilja ha, sträva efter.
När folk säger att det är en perfekta kroppen blir jag riktigt mörkrädd.