Halmgris blogg

Jag gjorde just ett test för att komma in i Mensa. Kom iunderfund med att jag underskattat mig själv, jag är inte välkommen i prettobögarnas finrum. Gjorde snabbtestet och drog hem 122 poäng, 9 poäng under gränssnittet för medlemsskap. Blev förbannad, gjorde om testet fast snabbare nu när jag kunde svaren, fick 126 poäng och en liten textruta som löd "Grattis, du har nått högsta poängen för vårt snabbtest".
Okej, vad är meningen med att ha testet på sin hemsida om man inte kan få reda på om man platsar?

Nej jag överger all form av intellektuellt beteende och ser på Fear and Loathing för hundratjugonde gången istället.

Jävla gud, planterar att äppelträd mitt i lustgården och säger "Ahh, chilla lugnt, men käka inte några äpplen". Självklart käkar människorna frukten och gud hoppar ut ur en buske och skriker "Ha-ha, nu fick jag er!". Det hade ju kvittat om dom ätit äpplet eller inte, när man har med en sån sjuk sadistjävel som lägger fotbollar fyllda med cement på fotbollsplanen att göra så får dom alltid tag i en på något sätt.
Det jag menar är.. asså... Ät frukt!

Hej barn!
Ställ era själva frågan

Är jag för konstig för att fatta
Eller för unik för att bry mig?

Vad kommer ni fram till?

Ingen verkar vilja förklara exakt vad det är som behöver en förklaring.

Jag har länge vandrat försjunken i gråa tankar om att sluta ventilera mina åsikter och känslor via dagboksinlägg på halvkrasslig svenska som typ 5-6 pers tar sig tid att läsa.
Men efter helgens omröstning på aftonbladets hemsida, där jag blev utsedd till södra Sveriges bästa vardagslyriker, och beskriven i termer som ”2000-talets Strindberg”, ”humorbefriad observatör” och ”fulsnygg”, så har jag bestämt mig för att oavsett om jag inte behöver skriva, så behöver ni läsa.

Vardagen skulle inte te sig densamma utan mitt ständiga klagande på omvärldens brist på sympati för medmänniskor överlag, och då mig i synnerhet.
Jag förtjänar sådana överdrivna mängder sympati att era hjärnor skulle explodera om dom försökte föreställa sig vilka astronomiska mängder sympati det rör sig om.

Om jag bara lärde mig att tillämpa radbrytning skulle jag nog vara den person på jorden som är i störst avsaknad av den sympati som personen i fråga gjort sig värd.
Okej, nu börjar det här spåra rejält.....