30 timmar utan sömn, för min systers skull.

Äntligen har man fått sova.
Nu är jag utvilad, jag hade inte sovit på 31 timmar innan jag la mig nu.
Varför kanske ni undrar? Det ska jag förklara nu.


Jag hade en kompis som sov över här till i fredags, som väckte mig med en jävla massa oväsen klockan runt 1 på dagen. Jag gick naturligtvis upp för jag kunde inte somna om då.
Sen var det bara att gå upp, fixa och hålla på sen skulle jag åka och jobba klockan 22.
Jobbade till 2-3 och så ringer en som heter Josephine, min systers bästa vän och en gammal arbetskamrat till mig, och hon säger att Sandra (min storasyster) har allvarliga problem.
Hon hade blivit utslängd av sin sambo (sa hon i alla fall, men så var troligen inte fallet) och de hade bråkat som fan och gjort slut etc. Min syster blev så upprörd och arg och ledsen att hon började dricka alkohol för att dämpa och började ta valium vilket är lugnande medicin så att hon skulle kunna sova.
Dessa två tillsammans är livsfarligt och jag blev genast förbannad. Josephine och jag bestämmer oss för att åka och hämta Sandra och ta med henne hem.

Nu kommer problemet. Min syster bor i Oslo. Jag bor utanför Västerås. Det är ungefär 42 mil att åka.
Så ca 85 mil fram och tillbaka har jag åkt då, non stop i stort sätt. Jag fick köra för ingen annan hade körkort!


Det var värt det, för skulle nåt hända Sandra så skulle jag upphöra att fungera. <3