En underlig känsla

I fredags var jag och min syster på Sejdeln i Göteborg (andra lång). Jag hade jobbat hela dagen, och min syster hade rest från Oslo till Göteborg samma dag, så vi valde att vi skulle ta oss ett par öl. Vi skulle på dop i Trollhättan dagen efter då min syster och jag nyligen har fått en ny kusin (Elodie).

Vi satte oss vid ett bord, drack öl och njöt av denna samtidigt som vi hade livliga och go konversationer. Ett sällskap vid samma bord började prata med oss och de var väldigt roliga. De valde sen att ge sig av till andra äventyr, och inom lång tid så kommer ett nytt sällskap på 5-6 personer. De väljer att göra samma sak och ha livliga och goa konversationer med oss. Sånt här är alltid trevligt, orkar man inte med sånt här så ska man helst stanna hemma, känner jag.
Samma vals upprepade sig, och de valde att bege sig vidare.

Nu börjar det roliga dock, ett tredje sällskap kommer fram till oss. Det är tre tjejer.
En av dessa sitter brevid mig och hon pratar jättemycket, hur trevlig som helst och hur söt som helst.
Hon frågar mig saker som "Kollar du på nå serier?" varav jag svarar "Ja, game of Thrones gillar jag!". För er som inte har sett Game of Thrones så finns det en karaktär som alla hatar som dör. "Vad tyckte du om att han dog?" frågar tjejen. "Jag blev sjukt besviken, vem ska jag nu hata?" Svarar jag. "JAG VET! Jag försöker förklara detta för mina vänner, men inte håller med!". Detta var första, men definitivt inte sista, gången som vi var väldigt överens om en opopulär åsikt.

Kvällen går vidare, och denna tjej frågar mig igen "Har du sett Battle Royale?" "Ja, det är en av mina favoritfilmer. Har inte sett den på flera flera år dock. Hunger Games är en billig kopia av denna!" Hon svarar något i stilen med att hon håller med till 100% och visar tydligt att hon är exalterad över mitt svar.

Hon: "Vi borde se den tillsammans någon gång."
Jag: "Absolut, när då?"
Hon: "Ge mig ditt nummer så snackar vi om det sen."
Jag skriver in mitt nummer i hennes telefon, och skriver med mitt namn. Jag smsar även till min egen telefon så att jag får hennes telefonnummer. Kul, så sagt så gjort. Samtalsämnena går vidare och mitt i allt så frågar hon mig "Men du kommer att höra av dig va?" "Ja, absolut, oroa dig inte. Jag kommer att höra av mig." svarar jag. "Åh, jag är så dåligt på sånt här med att flörta, haha." säger hon generande och blir lite röd i ansiktet. Jag smälter som smör, och försäkrar henne att jag kommer att höra av mig.

Efter ca en halvtimme så lutar hon sig in mot mig och säger "Jag vet att det är din syster som sitter mitt emot, och detta kanske är lite konstigt då men jag vill verkligen kyssa dig." "Kör hårt!" säger jag, och så hånglar jag med denna väldigt goa tjej. Hon var lite på lyset och talade mycket med alkoholen sen men hon kläcker ur sig något som kräver lite mer censur, så jag står över den delen. Vi snackar vidare, även med hennes kompisar, och jag säger på skoj "kyss mig igen." varav hon svarar "Gärna!" och gör det igen.

Nu är klockan så pass mycket att Sejdeln stänger. Vi tvingas gå ut, och vi står utanför och snackar lite grann.
Jag är väldigt trött, min syster är väldigt trött och väldigt hungrig, samt att vi skulle upp tidigt dagen efter.
Vi säger våra hej då lite i stress för att en taxi kommer, och vi tar denna hem (bara jag och min syster). I taxin så smsar jag det nya numret om att "jag kommer att höra av mig till dig ;)".




Jag har hört av mig, och det har nu gått fem dagar utan att höra ett ljud från denna människa.

Jag har hört talas om att tjejer har gett ut fel nummer, för att killen har frågat/tjatat. Jag har dock aldrig hört någon be om numret, fråga flera gånger om jag kommer att höra av mig och sedan dissa totalt. Det är en ny form av emotionell pungspark. Jag kickar tillbaks en stund till och är det tyst, så går jag vidare med mitt liv.

Jag har lärt mig en sak dock. Det där med att spela intresserad, och sedan spela svår, det är ett knep en kvinna kan använda mot mig för det funkar, och det funkar skitbra. Nästan skrämmande bra, faktiskt.