Fuck Everything

Hösten, min ärkefiende.
En gång i tiden var jag inte hatiskt på riktigt. sen kom hösten.
Jag ser det inte som något sammanträffande eller någon form av förbannelse, men varenda höst, speciellt i oktober/novembersnåret, så faller löven, temperaturen sjunker, vädret blir sjukt dystert, och folk börjar spendera mindre tid ute, och mer inne, med sina pojk/flickvänner.

För mig är hösten lite annorlunda. Löven faller, Temperaturen sjunker, allt blir sjukt dystert, och jag får mindre folk att hänga med, mer tid disponeras vid datorn, och jag påminns konstant om faktumet att jag är singel och har varit det i 2år. Ett och annat har väl hänt mig sedan dess, men inget som hållt i längden, bara kaos och ångest, som sitter kvar än.
För så lite som ett halvår sen var jag helt cool med detta, men nu när alla jag känner och deras mödrar har förhållanden kors och tvärs och innesittarsäsongen kallar, känner jag mig ganska kass som är singel.


Jag ber inte om uppmärksamhet.
Jag ber inte om ragg, jag ber inte om kärlek, jag har bevisat för mig själv hur mycket pojkvänsmaterial det finns att hämta här, stay the fuck away.
Jag vill bara skriva av mig.