Garrys blogg

psyk en gång, mediciner och kommande flytt. lets go!.. vill fan inte mer lol

överlevde tills mitt möte hos läkaren, han var förstående I guess. sjukskrivning på gång, ska bara ha möte för att lista ut hur fan jag ska få ekonomin att gå runt tills man kan flytta. kanske kan flytta till morföräldrarnas gamla hus upp på skogen medan jag är sjukskriven om mamma tillåter. finns inget bra internet och teckningen är skit men vafan vattnet och avloppet fungerar i alla fall. till skillnad från hemma hos mamma.

tänker ord skita lite här nu okej tack bah

sitter jämt och pratar med vänner på discord, det är något vi gör dagligen. idag fick jag en sån enorm överstimulans att jag var tvungen att lämna för att ha en panik attack i min ensamhet. brukar njuta av att kunna sitta i tystnad och plötsligt kunna komma med an ADHD tanke som genast blir besvarad. brukar aldrig bli såhär överstimulerad när jag har två av mina bästa vänner där, de brukar kunna hålla min hjärna på en jämn nivå bara av att finnas. men något bara hände nu och jag är livrädd att det ska hålla i sig och att jag kommer att börja dra mig undan igen. drar jag mig undan nu vet jag inte hur läng jag klarar mig. de är mitt skyddsnät, min livlina. som jag mår nu kan jag inte leva utan dem, men fight or flight känslan jag får av överstimulansen gör ont i både huvud och bröst. orkar inte finnas där om jag ska känna såhär.

fan mitt ex var verkligen spiken i kistan för mitt redan svaga psyke. fick mitt möte med läkaren flyttat fram en dag, och kuratorn ska med, kanske känner mig mer säker då. grinade till henne att jag inte ville gå själv, känner mig inte säker där. men vad ska jag göra, det finns inte många läkare ute på glesbygden.

önskar mig en riktig kram och en mysig sommar kväll med dimma, åska och regn. inte kall ensamhet och en jävla snöstorm.

kul försökte gå tillbaka på jobbet igår efter att ha vart borta, det ska nog gå tror jag. Jo tjena, kommer in i omklädningsrummet och mina skor är borta(dyra 1200 yoya skor fuck yes). sur går barfota in på avdelningen måste ta stövlar kul. smsar chefen, hon vet inte vad hon kan göra, jaha tänker inte jobba i stövlar. detta på toppen av mitt redan ömtåliga jävla psyke. mindre än 30 minuter in och man haft 4 ångest anfall eller vafan man kan kalla det. smsar chefen igen och ber om att få gå hem. går till en av kollegorna och får ett 5 ångest anfall när jag måste berätta att jag ska hem. underbara människan är helt förstående och ger mig en kram trots sin corona skräck.(är själv färdig vaccinerad och hon har haft en av sprutorna, jobbar i äldrevården.) går till min andra kollega och säger att jag måste gå och hon ger ett spydigt ''okej?'' tack och lov förväntade jag mig det och höll ihop. går från avdelningen barfota igen, säger till bemanningen som nickar förstående. stöter på chefen som precis svarat på mitt sms. hon verkar förstående iallafall.

Kan inte åka hem för måste ta blodprov, sitter i bilen och grinar som en jävla skitunge i en timma tills jag kan gå in på HC o få provet taget. det gick smidigt iallafall. Fan vad skönt det är att ha en mask att gömma sig bakom.


senare kul att bryta ihop inne på apoteket för att man fått info från en läkare om att en medicin ska kosta högst 200 kr och får veta när man kommer dit att de skrivit ut två mediciner. Happ okej tänker jag, står och väntar i typ 30 minuter för de skrivit otydligt it receptet så hon i kassan måste ringa upp. Får det fixat, blir tillsagd att jag måste komma tillbaka om 20 minuter men att hon fixar en av medicinerna där o då.

Ok sure. priset som kommer upp 360 kr för en av medicinerna. jaha tänker jag med mina 330 kr på kortet varav 300 är lånat. hon i kassan vet vad medicinerna är till för och tåar runt problemet försiktigt, säger bara att jag inte har råd. känner mig så jävla skitig för att ha tagit upp så jävla mycket tid i onödan medan folk stått ute och väntat i -10 för de bara kan va 3 kunder inne åt gången. hon i kassan säger att hon ska spara medicinerna åt mig säger bara okej och vill bara fly så fort som möjligt. går tillbaka till bilen och skickar tillbaka de lånade pengarna för vafan ska jag med dem till. bryter ihop igen och måste vänta 40 minuter innan jag ens kan starta bilen och åka hem.

tack doktorn för att du utsatte mig för detta efter att jag rakt ut sagt att jag inte har mer än 30 kr på kortet och du vet att jag har sån ångest att jag vill ta livet av mig. Ska bli ett jävla kul återbesök om två veckor när du frågar hur medicinen funkar och jag inte kunnat hämta ut för att jag är fattig. om jag ens lever när det är dags.