Freddy7

Hej nya vänner!

Jag heter Fredrik men kalla mig gärna för Freddy. Jag vet inte hur jag ska berätta min story men here goes nothing! Jag har sen ganska många år nu vetat om att jag är transsexuell att jag innerst inne är kvinna. När jag var osäker på min sexualitet så gick jag till en ungdomsmottagning och fick där bekräftat att jag är transkvinna. Det var som en tung sten föll från bröstet. Jag hade före det tagit reda på information vad ett könsbyte innebär att det skulle ta minst ett år innan man skulle få komma till en mottagning och minst ett år till innan man fick börja medicinera. Så jag gjorde som så många andra jag började självmedicinera. Kände att jag började må att bättre men när mina bröst började växa så blev jag rädd och fick panik. Jag är född och uppvuxen i en kristen familj vilket betyder att allt som har med HBTQ inte ska existera. Med uppfostran med respekt och älska sina föräldrar och vetskapen om dom får reda på att jag är transsexuell skulle krossa mina föräldrar och tappa kontakten och att vara favoritsonen i familjen och krossa deras hjärtan var inget jag kunde göra. Jag kunde inte släppa tanken på att jag fortfarande är fast i fel kropp. Ett halvår senare försökte jag igen men samma sak igen! Mina föräldrar är pensionärer och jag är den enda av mina syskon som axlar ansvaret att ta hand om dom besöker dom varje helg medans mina syskon besöker dom 1 gång om året. Jag försöker återigen för tredje gången. Jag hann inte komma långt med självmedicineringen för min mamma besökte mig i min lägenhet och hittade min förvaring av östrogen tabletter och spolade ner dom i toaletten. Det tog hårt på mig men tror inte att mamma sa något till pappa som är helt anti- mot allt vad HBTQ står för. Jag har endast mina föräldrar i livet inga kompisar och ingen som stöttar mig med att vara transsexuell och könsbyte.