Tankar.

Har tänkt ganska mycket på senaste tiden.
Har så jävla mycket frågor, men det finns nog ingen som kan svara på dom åt mig.

Jag forsätter att tro att det är något fel på mig, för ingen verkar stå ut med mig.
Det är som om jag bara är värd att få smaka på kärleken, men aldrig riktigt uppleva den fullt ut.
Jag vet inte heller VAD det är jag gör fel. "det handlar inte om dig" nehe, men vem handlar det om då?
Vad är det som gör att jag inte är värd att älskas? Vad är det som gör att jag ska behöva gå runt och titta på alla andra som är lyckliga och har någon, och bara få säga "du har tur du"

Jag kan inte komma på vad jag gör för fel.
Jag har skött mig hela livet, jag an laga mat, jag är kärleksfull, börjar bli mer säker i mig själv, jag är en mentalt stark tjej som bryr sig om andra, älskar att skämma bort mina pojkar, tar dagen som den kommer..
Jag är inte fet, jag är inte ful, jag är inte efterbliven men inte heller för smart.
Jag är mig själv och gillar att sticka ut, älskar sex och visst, jag kan vara dryg ibland, men det låter väl inte som ett helvete? Är jag verkligen så hemsk?

När jag blir kär, och sedan sårad, blir jag helt störd, det är jag mycket medveten om. Jag hatar att bli sårad, och får bara svårare och svårare att lita på killar, eftersom det verkar som att mina "förhållanden" till killar är dömda att bara bli kortare och kortare.

Kan ingen bara berätta för mig vad det är jag gör fel?