a little thing called love.

Satt precis och snackade men en killkompis.
En väldigt snygg sådan också för den delen. Vi kom på något vis in på ämnet kärlek.
Jag började av någon anledning öppna upp mig inför honom, förklarade om mina tidigare förhållanden och hur mysko människor jag haft ihop det med.
Till min stora förvånig började han lite smått öppna upp sig han med.

Nu har han gått och lagt sig, och här ligger jag, 5mil från honom och tänker.
Han är en sån där kille jag verkligen vill ha.

Jag längtar verkligen efter dagen då jag hittar någon, då jag verkligen blir kär.
Känner mig i dagsläget ganska ensam, med tanke på att två av mina närmaste vänner ändå har sambos och shit!!

En kille jag kan vara mig själv för, vara ful inför och som ändå anser att jag är vacker, en kyss i nacken, alla såna där detaljer...


Jag ska ligga och fortsätta fundera nu, imorrn drar jag till London med mor min. Höres!