And I'm so tired of all your bullshit.

Beställde biljetter nyss för att imorn drar jag äntligen ner till Kvicksund för att träffa min underbara Elin<3
Det ska bli så jävla underbart!

Inför denna resa ringde jag min farmor då hon hade en tillgodo-kod hos SJ till mig.

"Vart ska du då?"

"Till Elin"

"Jaha.. Hur länge blir du där då?"

"Torsdag, eftersom jag ska till västkusten på fredag"

"Men pappa sa att han hade kollat upp att ni inte skulle göra något då, nu kommer han bli jätte ledsen"

Och så var det igång.
Jag har i åratal tagit min pappas skit, alla gånger han har svikit mig, eller betett sig allmänt svinigt, men detta ser givetvis inte farmor, utan lägger allt på mig, det är ju mitt fel alltihop, det är ju jag som VÄLJER att se det på det här viset, mitt liv är ju jättebra!
Ja, det farmor ser ja, kvinnan som verkligen aldrig funnits där för mig, har helt plötsligt fått för sig om att hon vet allt om mitt liv, och hur pappa är mot mig.

Jag måste lära mig det, att det är mig det är fel på, acceptera det. För pappa är ju den bästa pappan som finns, det är bara det att varken jag eller min bror har fattat det än.
Och vad jag tycker och tänker, hur jag resonerar, vad jag ser, det är givetvis ovisentligt.

Farmor är vuxen, och med det menas ju givetvis att hon har rätt.



Jag är så jävla trött på att behöva ta all skit av min släkt för att jag är den jag vill vara, för att jag ser ut som jag vill, och för att jag inte är lika bittra, torra och tråkiga som de är.
Det är fel på mig som vill ha piercingar, skrot i ansiktet kan man ju inte ha?
och tatuera mig? Nehejdu, jag skulle ju bara förstöra mig själv, borde jag inte fatta det sjäv?

Jag orkar inte. Jag tar inte längre skit från dem. Jag är den jag är. Och jag är trött på alla som inte kan acceptera det.