Om mig. (part one.)

Många, framför allt vuxna, blir helt till sig när de får reda på att jag inte skulle göra abort om jag blev gravid.
Genast beter de sig som att det är något fel på mig, som att jag bara är en naiv liten flicka som inte vet bättre.
"men Ebba, du kommer förstöra ditt liv om du skulle bli mamma nu"
Nej, jag skulle inte förstöra det, bara behöva skjuta på mina personliga prioriteringar och lära mig att leva som mamma.
Jag anser inte att ett barn kan förstöra ens liv, det blir vad man gör det till.

Jag vet att om jag skulle få barn, så finns mamma där för mig, och hela mammas släkt skulle hjälpa mig genom det hela.
Men samtidigt vet jag att hela pappas släkt skulle säga upp kontakten med mig, se mig som ett avskum, en hora. Jag kan se framför mig hur de snackar skit om mig på familjemiddagarna.

Att jag inte skulle kunna tänka mig göra abort är inte något jag skäms för, men inte heller något jag går och skyltar med. Det betyder inte heller att jag är EMOT abort, ja skulle bara inte kunna göra en själv.

Att jag inte sagt det till vissa (framför allt en person) har betytt att jag är falsk, och att det inte går att lita på mig.

Men det här är jag. Och ingen kommer få ändra på det.


Förresten, jag är inte gravid.. haha, men vile bara skriva av mig. PUSS.