En storm av färger.

Jag har alltid gillat hösten.
Den närmar sig nu; Nätterna börjar bli kalla - Och natthimlen blir mer och mer stjärnklar.
Den enda förutsägbara förändring som jag uppskattar.
Att nätterna blir lite längre, lite lättare att avnjuta innan de är över och solens irriterande blick faller över allt.
Det blåsiga vädret, alla färger som träden får precis innan deras löv bestämmer sig för att dö.
De fallna löven när vinden tar tag i dem; De virvlar runt - Likt en storm av färger.
Oförutsägbart.
Det känns lite som jag själv, det där ordet.
Jag är en storm, kaos.
Rött kaos.

För jag vet inte riktigt hur jag mår;

Och det skiftar.
Alldeles för mycket.

Röd, blå, lila, orange och helt plötsligt rosa.
Sedan kanske det blir grått.

Som en storm av färger.