Folk vill saker. Stora saker.
Jag vill sova, vila.
För jag är trött, så jävla trött.
Är så trött att jag inte längre vet vad jag håller på med. Vet inte vart jag är på väg.
Ärligt talat så vill jag bara släppa taget.
Istället plågar jag mig själv genom att hålla fast vid något som inte existerar.
Bad en vän fixa cigg. Har inte rökt på 3 år.
Jag rökte för att få bort smärtan av mina föräldrars skilsmässa.
Nu vill jag röka för att ha något att göra.
Borde gå till skolan.
Har säkerligen gått in i väggen. Väggen är tom och gör mig trött.
Förstår inte varför jag inte känner något. Sitter mest och stirrar. Låtsas vara glad så mamma inte misstänker något. Vill inte tynga ner henne med allt.
Eller vill nog skydda mig själv.
Känner mig så tom. Tom på känslor. Det enda som existerar i mig är ångest och stress.
Jag misslyckas totalt. I livet, i skolan, allt.
Orken och lusten att leva är borta.
Fy fan för 2013.
Fy fan för livet.
Har inte rört rakbladen på 1 månad och 2 veckor, men känner att jag verkligen behöver dom.
Vill bara skära upp mitt skinn, se blodet rinna och känna.
Kan inte känna.
Vill nog inte känna smärtan inuti mig.
Vill bara bort bort bort.
Tror jag (vi) har fått det värsta straffet av alla. Livet.
