FMJs blogg



Kille, 35 år. Är offline

FMJ

Senaste inläggen

Att leva med antidepressiv medicin
8 december 2016 kl. 16:25
Lista
7 april 2016 kl. 11:55
Justeee
6 april 2016 kl. 16:41
Så uttråkad idag
9 februari 2016 kl. 16:48
Tidigt
4 februari 2016 kl. 05:13
Det går bra nu
2 februari 2016 kl. 15:44
:dd
29 januari 2016 kl. 10:08
Asaaaarg
22 januari 2016 kl. 11:51
Kära dagbok
9 januari 2016 kl. 10:15
:'((((((((((((((
4 januari 2016 kl. 07:31
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Fidde Civilstatus: Singel
Läggning: Inte valt
Intresse: Festa
Bor: Med någon
Politik: Politik?
Dricker: Te
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Inte valt
Medlem sedan: 2008-02-10

Surpuppainlägg

Någon sa att tiden det tar att komma över någon är halva tiden man dejtat.

Det skulle ha varit för en månad sen, men en månad senare är det fortfarande samma sak. Vaknar och somnar med henne i tankarna. Kan gå från att ha en helt okej dag, sen bara helt plötsligt tycker min hjärna att det är dags att tänka på henne och förstöra den dan.

Jag är inte riktigt den som vill visa att jag är ledsen, så om det blir så och jag är med vänner så får man liksom kämpa fram småskämt och skratt så dom inte märker att nåt är fel.

Det brukar funka med att ignorera sånna här tankar för mig, stänga in dom i ett rum med ventilation och låta dom försvinna av sig själv,även om det tar längre tid än att deala med problemet med en gång så är det något jag föredrar att göra. Men det bara går inte nu.

Man brukar kunna fokusera på det dåliga hos personen för att kunna komma över den, men efter att ha kännt henne i ett halvår så har jag knappt hittat några fel alls. Hur ska jag då göra? Hitta på egna fel? Och övertala min hjärna att det faktiskt är så.

Eftersom att inget av det här funkar och jag är i stort behov av att bli av med dessa äckliga tankar. Dels för att jagm år dåligt av dom, och dom gör mitt jobbsökande oeffektivt för att det kan ta bort motivationen helt och så sitter jag där på kvällen utan att ha sökt ett enda jobb för att min hjärna tyckte det vara viktigare att tänka på henne. Så får jag testa att skriva av mig tankarna, vilket jag precis har gjort.
Det känns bättre för stunden men hur länge kommer det hålla?



Logga in för att kommentera
Yeah Tjej, 33 år

ahh angående din första mening..
Vi var "tillsammans" typ 2 månader och tog över ett halv år innan jag kunde sluta deppa och gråta över det alldeles för ofta. Och nu, fortfarande, 1år och 3 mån sedan "the break up" så kan jag få feta ångestattacker över vad som hände/saknaden av honom osv.
Till skillnad från david som jag ändå var tillsammans med i 16 månader och verkligen verkligen älskade och ar dödskär i osv tog typ... 2 veckor innan jag var över det och typ totalt 3 månader innan det inte kändes något alls typ.
Så ah, bullshit helt enkelt haha.

FMJ Kille, 35 år

Ja det är knäppigheter det här, hannah kom jag över relativt snabbt, men det berodde nog på att det kändes som att det började ta slut månader innan så man hade förberett sig. Med jessica kom det bara direkt utan att jag var minsta beredd på det. Det är knäppt med sånt här