Abort!

Jag kan inte hjälpa att sådana här dagar existerar.
Idag var det ett helt jävla år sedan sen den där fittan förstörde, sen jag förstörde allt, sedan jag nästan dödade den enda som älskat mig!

Jag förstår inte hur jag kunde vara så jävla dum i huvudet?!

Jag känner att lusten att sätta rakbladet i armen, benet, halsen, vadfansomhelst, är alldeles för stor för att jag ska orka stå emot!

Vill inte ringa och störa Veronica när hon sover. Vill inte ringa och säga "Hej, jag vill dö. Skär sönder mig i bitar nu. Ses imån, puss"
Speciellt inte nu, inte idag...

Det var så längesedan jag kände sådan här stark vilja att självskada.
Det är lite mindre än 4 mån kvar tills jag fyller 19...
Vafan har jag gjort detta året? Vad har jag åstadkommit? Inte ett jävla skit känns det som!

Allting jag gör är ju meningslöst, vafan håller jag på med?!
Jag har så många drömmar, ingenting jag kommer lyckas med...
Borde tagit mitt liv när jag hade chansen