Ängel <3

Ligger och tänker på Veronica.
På vad fan jag kan ha gjort för att förtjäna henne..
Vad det än är så ångrar jag det iaf inte.
Hon är det bästa som har hänt mig <3

Men jag är rädd.
Rädd för att förlora henne.
Jag har tappat kontrollen.
Jag kan inte behärska migg när jag blir sådär arg.

Jag slår och sen sköljer en våg av ångest och panik över mig.
"Varför gjorde jag så?"
"Vafan har jag gjort?!"
"Älskling, snälla förlåt.."

Jag är hemsk.
Världens sämsta.
Men ändå så stannar hon hos mig.
Säger "Jag älskar dig", "jag kommer aldrig lämna dig."
"Jättealdrig".

Tankarna snurrar i mitt huvud.
Jag är 18 nu.
Massa ansvar men soc vill inte hjälpa mig.
Ska till BUP på måndag.
Ska försöka få vid behov medicin.
Som hjälper när jag får panikångest och vill dö.

Hejdå......