Why can't anyone save me?..

Jag har så jävla ont i ryggen och lyssnar på gammal musik.. Nostalgi ftw.

Varje kväll när jag ligger och försöker sova. förgäves.. Då kommer tankarna igen.
Tankar på hur det var, när jag skar mig. När rakbladet var det enda jag kunde lita på och alla andra bara var tidsfördriv..

Var jag inte lyckligare då? De få gånger jag fick vara glad då..
Eller är det bara något jag fått för mig, jag kanske VILL att det ska vara så.. Så att jag kan gå tillbaka till det där.

Men vill jag det? Gå tillbaka till djupa sår, blod och ständiga svek?
Vill jag ha det?
Nej, det vill jag faktiskt inte.. Jag vill inte se in i dina ögon och se hur besviken du är, sårad så djupt.

Och ler jag inte lite när jag ser hur ärren bleknat?
Det är väl ändå det jag innerst inne vill?
Men när tankarna ständigt är där..

Ska jag leva?
Ska jag dö?
Bara lite till?
Bara en sista gång?
Sen blir allt bra..