Norrköping

Jag hade precis fyllt tolv när jag packade alla mina kläder och flyttade från mitt trygga hem i Stockholm till mamma som bodde i Norrköping. Dom första 4 åren upplevde jag som tortyr, åkte hem till pappa så fort jag bara kunde och andades in luften och njöt av allt som gick att uppleva i Stockholm för jag tyckte det var världens bästa stad. Men detta förändrades radikalt när jag började nian och hade ett kompisgäng jag inte vill byta ut från något och jag hade precis påbörjat ett förhållande med kärleken i mitt liv. Nu har jag tagit studenten och förväntas uppleva Sverige och bli "vuxen" vilket är fina men Gud vad jag längtar hem. Jag ska spendera 4 veckor i Helsingborg som är en stad som jag åkt till varje sommar och påsk sen jag var typ 13. Jag bor hos min otroligt snälla faster och ska jobba men nej ingenting slår Norrköping. Kanske är det för jag är här själv och mina kära är hemma i Norrköping eller så har jag fallit hårt för min hemstad men kan bara konstatera att jag vill hem. Jag längtar till att få börja på universitet hemma och skaffa mig en egen lägenhet och sitta på café Broadway eller världens. Jag kommer alltid älska Stockholm för det är en så sjukt jävla fin stad med hemma är speciellt. Jag förstår mig inte varför folk att strävar efter att komma ifrån osv. Allt jag någonsin skulle kunna tänka mig att ha finns hemma. När jag kommer hem och får spoona med min pojkvän och skratta med mina bästa vänner så tänker jag aldrig klaga. Och jag tänker aldrig åka bort såhär länge om jag inte har någon med mig för att upptäcka en stad på egen hand är fan inte glamoröst eller kul på något vis