Emelinas blogg

Jag är så dålig på att skriva här och överallt egentligen! Men nu måste jag bara få utlopp!
Först av allt vill jag tacka Sophi ovh Henke som fan för en awsome kväll! 😘
Och nu till dig!
Du är den finaste, snyggaste kille jag möt allt du gör är du bra på och att du äns gillar mig är jag så fruktansvärt förvånad över! Jag är så kär i dig att jag vill ropa ut ditt namn över alla världen. Men du har precis blivit singel, du älskade henne för bara två månader sen.. Hon lämnade dig, du ville göra allt för henne. Och nu vill du vara med mig? Jag märker så tydligt att du vill fly men när du inte längre har behovet av att fly, inte lägre har behovet av att vissa henne, kommer du fortfarande vilja vara med mig? Jag känner knappt dig och jag hade kunnat döda för DIG! Trots att du säger att du vill vara med mig, att du trivs med mig kan jag inte sluta känna att detta inte blir något långvarig...

Jag frågade honom och han "vill inte ge sig in i något" som han skrev. Skönt att veta vart han står! Jag längtar dock efter kärlek, den värma känslan genom kroppen och saknaden efter den som gör en så himla lycklig! Men min tid kommer :D
Något är dock fel på mig.. Jag bröt ihoppa fullständigt idag -_- slutade med att jag började gråtta för att jag (för andra gången) hörde maddes röst när jag svarade i min mobil? Seriöst! Jag saknar Sophi!!! Dunder mycket och tänker skriva till dig i morgon hjärtat. Lite kaos och mycket saknad av massa vänner men jag ska försöka klämma in er alla i min nya tillvaro. Ville lägga till bilder men kan nog inte de med mobilen? Men sov så gott alla där ute 😘

VARNING! Jag kommer böla lite nu... Det är mer än två veckorsen jag hade en dag ledigt, jag är för tillfället mellan två jobb så kag jobbar sju dagar i veckan, är i skolan 5 dagar i veckan och jag är ledig ca 2h varje dag. Allt jag har i huvudet just nu är pengar,pengar och pengar! Jag längtar tills jag kan vara ledig pch hitta på något roligt eller bara få sova så länge jag vill!
För övrigt ska jag på mitt alldra första personal möte i morgon bitti på kyrkan det ska bli skoj, nya jobbet hela helgen!
Jag längtar efter kärlek, kramar från en man och sömn! Puss och kram!

Har alla människor en sne självbild? Är det verkligen så att man ser en mycket sötare människa i spegeln än den som andra möter ute? Om jag tittar på mig själv ser jag en 7-8 typ men jag är kanske egentligen en 4-5?
Killen jag träffar är en typisk 5:a en medelsnygg, lång kille. Han är inte ful men han är inte jätte snygg. Han beter sig dock som att han kan få allt i världen. Och nu kan jag inte sluta fundera över om han kanske gemfört med mig är mycket snyggare och alltså därför bör jag vara glad att jag har honom?
Jag är inte typen som kryper för någon men räddslan för att lämnas ensam är stor och om han nu inte vill något med mig kan jag ju få satsa på någon annan men jag vill inte göra honom illa bör jag fråga honom vad vi är? Han och jag alltså? Kram godnatt

Jag har blivit duktig på att dölja för alla! Jag trodde du skulle vara den som lärde dig se bortom mina murar, men jag hade fel igen! Ditt härliga skratt ekar fortfarande i mina öron och smaken av dina mjuka läppar sitter kvar, men dina medelande fins i allt jag ser! Du har blivit så elak men du förklarar inte varför? Du vill inte träffa mig? Eller vill du kanske inte fråga? Dina sms handlar till 99% om dig och de verkar som du vill ha mitt medlidande men när du får de slår du bort mina öma ord! Jag blir så frustrerad! VAD VILL DU?
Jag har känslor för dig, annars skulle jag inte brytt mig. Men förtjänar du min omtanke? Vill du äns ha den? Vad hände... Du är just nu en idiot pch trots att jag vet, att i dina medelande fins bara jämmer, elende eller elaka förödmjukelser mot mig, så hoppas jag fortfarande att du ska bli som vanligt igen. Jag saknar dig!

Nu hände de som inte fick hända!! Jag har fått känslor för han (det vet han inte om) men nu är jag så säker på att han kommer lämna mig när han inser, jag är rädd för vad andra berättar för honom, rädd för att han ska tröttna.
Jag är till pch med rädd för att jag själv ska backa för jag vill inte förstöra något så fint som oss!
Jag har börjat sakna andra speciellt den ändå som inte vill åt något annat än min kropp en som jag inte kan vara med men inte kan vara utan.
Jag får för mig att jag är så skadad att jag inte kan vara med någon.. Jag vill säga att "jag älskar dig" men de är förtidigt än.
I alla fall så kan jag inte sova pch jag behövde böla av mig! Jag har hällt upp ett glas vin pch sitter ute i minusgraderna och rökar. Vill bara att allt ska vara som vanligt!
HJÄLP!!!

I bland känns de som att man ska försvinna.
Som att man inte hinner ikapp alla andra och
att dom sakta glömmer en för att man kommer
så lång efter. Jag gör många dumma val, gömmer
mig från vänner och familj.
Jag är rädd för att känna,
känna för mig själv och känna för andra.
Rädd för att inte bli omtyckt och sakta bli sårad igen.

Släpper den rädslan? Eller måste man lära sig
acceptera att man kommer bli sårad.

Jag saknar mina vänner obeskrivligt mycket
men nu är jag rädd att dom inte kan förlåta
mig igen.

(lite farhågor från en utåt helt normal tjej)

Jag har en fråga som kräver svar.
Jag tror inte att jag är den ända tjej som undrar
men en av få som vågar fråga.

om ni är intresserade
Om ni finner intresse hos en tjej, vad är ert sätt
att vissa de?

Låt säga att ni träffat en tjej på krogen några
gånger och de har varit väldigt flörtigt,
en kväll bestämmer ni er för att sova tillsammans.
Alla vet vad (sova tillsammans efter krogen innebär).

Vad jag har fattat det som, så vill ni inget mer hör ni inte av er,
Men om ni hör av er efter åt, vad innebär de?

Snälla hjälp en förvirrad tjej förstå sig på er, innan jag blir
galen av överspekulationer!
Tack på för hand! :)

Andra natten nu jag ligger vaken i feber!
Sovit hela dagen och drömt massa drömmar
där jag faller från stup och blir jagad av människor
som vill mig illa.
Jag har länge undrat varför man drömmer om sånt
när man har feber, ingen som har någon teori om de?

Känns ohållbart att ha det så här
och vill ha ett slut på de nu. Har varken
tid eller lust att vara säng liggandes!

The Sims som jag ser de!

Jag tror att the Sims är mer än ett spel,
jag tror många gånger att det är en avspegling av ens liv.
Har ni någonsin tänkt på att alla spelar de olika,
att alla har ett mönster i sina olika familjer man gör, jag
Personligen gör alltid så här:

1
Jag börjar med att göra den perfekta killen,
han är alltid väldigt manlig och med de menar jag, stark, våghals,
modig, familjeinriktad, flörtig ( ungefär så). Han blir alltid
polis, brandman, militär eller Vd för ett företag.
Han är väldigt flitig på gymmet, har ett snyggt hem och spenderar
sin ungdom med att sköta jobbet och bli de
bästa han kan inom yrket.

2
När killen blivit "vuxen" skapar jag hans blivande fru!
Hon är som den perfekta tjejen, hon delar många
egenskaper med sin man, men istället för modig och våghalsig
Är hon en gudinna i köket! Hon är väldigt romantisk och många
gånger har hon egenskapen gröna fingrar för att få den
kvaliteten på maten som bara vissa kan!
Kvinnan är nästan alltid en hel "oldersgrup" yngre än sin man.

3
Efter kvinnan flyttat in hos sin blivande man
gifter dom sig snabbt och inte långt efter kommer
de att vänta sitt första barn!
De flödar mycket kärlek i hushållet men
kvinnan som går hemma själv med
det förstfödda barnet blir snabbt rastlös och de
bestämmer sig för ett andra barn.
När båda barnen börjat skolan finns de åter igen
mycket lite för kvinnan att bry sig på. Kvinnan
lyckas i många fall (9/10) övertala sin man till ett tredje barn.

4
När barn numer tre börjat skolan har ofta mannen hunnit bli gammal.
Kvinnan som nu är i sina tidiga "vuxen" år, får plötsligt väldigt
tråkigt igen och vid den här perioden brukar hon börja jobba i kök.
På jobbet träffar hon många nya vänner, de blir några
utekvällar och plötsligt är hon så rastlös när hon är hemma att hon inte
längre finner någon anledning att gå hem igen!
Här skiljer sig mannen och kvinnan. Kvinnan flyttar från familjen festar och
byter killar titt som tätt och mannen får ensam vårdnad över barnen.

Till min mening med detta inlägg
Är de så att man speglar sin undermedvetna framtid genom detta spel?
Jag diskuterade detta med Sophi, hon har sitt sätt att spela och i
varje ny familj blir de likadant.
Varför?

Jag anser inte att jag skulle vilja vara kvinnan i mitt spel, men tänk om de skulle vara så!?
Det är ju bara vi själva som styr vår framtid och vårt liv. The Sims spelar man
för att de är ett roligt tidsfördrivande spel där man får chansen att bygga "sitt egna" eller
Någon annans liv. Men om man som mig alltid gör familjer som skiljs vad betyder de!?
Ingen vill ju spela så, för de är ju hemskt!
Men vad tror ni?
Tror ni att en persons spelsätt är en avspegling av vad som komma skall?

Som barn brukade jag tänka att mitt liv egentligen var en godnatt saga skriven
till en annan flicka.
Att jag inte var på riktigt. Samma sak har jag tänkt lite grann om The Sims för
där har jag möjlighet att göra mitt liv som jag vill ha de och se hur de hade kunnat
vara, men ändå slutar de alltid likadant de måste ju finnas en anledning till de!?