Vi komma, vi komma..

Jag tänkte ta en minut av er tid och prata om pepparkaksgubbar.

Knappast någon kan ha missat tioårige Mio Karlsson från Laxå som nekades att vara pepparkaksgubbe i skolans luciatåg.
Det var länge sedan jag såg så många upprörda statusar på facebook.
Statusar i stil med "Ska vi inte få äta pepparkakor nu heller?!?" och min favorit "Nu har det gått för långt!"
Vaddå "för långt"? Vill vi ha en kvot rasförnedring att fylla? Är det omöjligt för oss att ha en nolltolerans mot rasism? Är det en helt absurd målsättning?

Och alla dessa upprörda inlägg påbörjas/avslutas såklart alltid med "Jag är inte rasist, men.." eller "..jag vill bara påpeka att jag är antirasist."
Ok, jag ser er klaga varenda gång era (ofta pittoreska) rättigheter blir tagna från er, men sällan klagar ni på den faktiska rasismen som pågår framför våra ögon varje dag. Det ser jag nästan aldrig upprörda statusar om. Men pepparkakor, då jävlar.
Måste era chokladbollar kallas negerbollar bara för att tidigare generationer (som, tro det eller ej, faktiskt ofta var ganska främligsfientliga) kallade dem för negerbollar? Är det så jävla svårt att slopa ett rasförnedrande namn på ett bakverk?
Folk kommer till det här landet för att bemötas med respekt och i hopp om ett drägligt liv. Men deras rättigheter som människor sträcker sig inte så värst långt om det inkräktar på era rättigheter, hur små saker det än rör sig om.

För det här handlar inte om att ni inte ska få äta pepparkakor i fortsättningen, det vet både ni och jag.
Det här handlar om att ni inte vill bli trampade på tårna, och särskilt inte av någon som kommer från ett annat land och gör sin röst hörd.

Allt handlar om er och era bakverk, människor är inte så jävla viktiga va?