jag är en väldigt glad människa

Idag är det den dag då jag e typ tröttare än jag har varit på flera år, min mamma fyller år och skolan e elak.

Jag orkar fan inte med något längre, jag pallar inte att vara i skolan en hel vecka eller plugga. Jag träffar knappt någon utan min mamma. När jag väl gör det gör jag bort mig som in i helvete och beter mig som en jälva fjortis Jag kan se hur mina kompisar tittar undrande på mig, alla av dem fattar att något är fel och det är det också, så in i helvete fel! Jag kan inte fatta hur livet kan vara så orättvis! Jag har tre kompisar som har dött på ett år, en kompis som konstant blir misshandlad hemma och en som soc har tagit för att han missbrukar stuff. Jag orkar inte vara orolig för att allt inte ska funka, jag vill inte gå omkring och tänka vem är nästa som ska må dåligt? Om jag fortsätter kommer det vara jag!

Jag har blivit beroende av internet, att prata med folk som inte känner mig och bara prata om massa saker som inte egentligen betyder så mycket. Jag blir helt knäpp om jag inte får kommentarer på bdb och Gb:s här. Jag vill så desperat snacka med någon som inte tycker synd om mig, med folk som tycker att jag verkar rolig eller knäpp. Jag vill snacka bort alla minne så jag slipper dem! Jag vill dela med mig till människor av mina bra sidor.

Det konstiga är att jag är en väldigt glad människa som i ett deppigt ögonblick bara måste skriva av sig.