...nej...

När jag skadar mig själv så försvinner smärtan för ett tag, men det slutar bara i att jag samtidigt skadar de som är runt omkring mig.

Jag klär mig så glatt jag kan och ler så stort jag kan, så ingen vet hur deprimerad jag är. Jag klär mig mest i vitt, men sminkar mig svart.
De flesta tror att det är en fas som kommer att gå över, jag är ju trots allt bara ett barn som inte förstår världen.

Men det är det som är problemet.

Jag har sett för mycket av världen för att kunna se ljuset. Jag förstår allt det mörka som finns här i världen, den här världen som lider.

Mina tankar blir allt mörkare, det känns som att jag knappt kan fortsätta mer. Jag försvinner in i en värld där ingen kan skada mig, inte ens jag...

...jag vill bara vara lycklig...

...e det för mycket begärt?...